Svartklädd
Blablabla (kreativt)
Men nu skriver jag ingenting. Inte ens blablabla-inlägg. Ingenting! Kanske för att min syster ännu inte flyttat och därmed är könssjukdomsfri (hon tog förvisso studenten igår och så som jag har förstått det kan vad som helst hända under den vuxenvärldsvälkomnande natten). Kanske för att pappa fortfarande gör sitt eget snus. Kanske för att jag är lycklig. Kanske för att jag känner mig djup och inte ett dugg ytlig. På tal om ytlighet - jag har inte sminkat mig på en vecka och mitt hår har börjat anta formen av en hög knut utan hårsnoddens hjälp. Jag hade lovat mig själv att vara en godluktande hottie på jobbet, trots den lockande motsatsen som ingår i min jobbsituation. Det löftet har jag nu sprängt och har istället bosatt mig i ett osminkat (men ärligt) träsk.
För att återgå till mitt huvudsakliga ämne, min låga kreativitet. Som i ett försök till att tända en otänd låga publicerade jag föregående inlägg. Magplask. Jag stavade "brottas" med å. Mår fortfarande dåligt över det. Min hjärna har hoppat (var nära att skriva "håppat") från medelmåttigt fungerande till knappt befintlig. Jag funderar på att göra något drastiskt, exempelvis äta mig riktigt fet och hitta poetiska insikter i mina valkar. Eller försöka tvinga fram en ätstörning, har för mig att det kan väcka ett grymt lidande som i sin tur kan trycka fram några arma ord av litterär kvalitet. Huvudsaken är att jag aktiverar min hjärna. Just nu lever jag genom mitt hjärta, som visserligen får mig att varje morgon vakna med ett leende, men det dödar min hjärna. Jävla kärlek som röra om allt. Jag vill inte stava brottas eller hoppas med å och jag saknar mina handlingslappar.
Mina ekonomiska problem
För fyra månader sedan klev jag upp tidigt, tidigt på morgonen och flyttade alla ljusstakar på hela övervåningen till vardagsrummet. Därefter kokade jag vatten och gjorde i ordning fil, flingor och hallon (givetvis från Euroshopper, bästa hallonen i stan). Morgonpasset, som precis börjat, trillade ut ur radion medan jag krånglade på i köket. Sedan tände jag alla ljus, ströp radion, lindade in mig i favoritfilten och såg The Big Bang Theory medan jag åt frukost. 42 avsnitt, 42 morgnar och femtioelva miljoner stearinljus. Människor som lätt blir rastlösa, eller vanliga människor över huvud taget, skulle kalla denna tid för "understimulerande". Jag, som älskar energisnåla sysselsättningar, hade kunna fortsätta i all evighet med min arbetsfrihet om det inte vore för mina finansiella behov, som tyvärr puttade mig in i en period utan TBBT, P3 och ljus. Nu kliver jag upp för att gå till jobbet och när jag inte är där så brottas jag med en massa vuxenrelaterade uppgifter. För, just det, när man jobbar ska man ju vara vuxen. Man ska handla, laga mat, jobba, tvätta, stryka, mangla, skrubba, putsa och älska fredagar. Och klaga på vädret, som om det spelade någon roll.
Det är faktiskt inte så kul att tjäna pengar.
