a.a

Under de närmsta 3 dagarna har de flesta i piteå hunnit bränna sig och det är bara början av maj. det har alltså varit kanonväder! varma vindar, stekhet sol, glass på torget och snygga bikiniränder...aaah lovely! vi har verkligen blivit bortskämda, och inte en jävel har klagat (hoppas jag!). MEN alla vindar vänder och i morgon ska det tydligen bli iskallt. fast, jag har bestämt att inte tro på det.
men i alla fall, så har dom här dagarna fått mig att riktigt gilla min lilla småstad. på vintern går man i ide och varje dag känns som en evighet, men så fort solen tittar fram bland molnen så tinar alla upp och kryper fram. folk blir mer harmoniska och hela världen sjunger, ungefär.

Dom här dagarna har inte bara gjort mig lite mer blond och mindre blek, utan jag har funderat litegrann också i min solstol; småstadslivet. De flesta vet vilka de flesta är, och man har sin roll i staden varken man gillar den eller inte. Man vet vilka som hänger vart och vad de flesta håller på med. rykten cirkulerar dagarna i ända, och om man gör ett och annat småsteg får man leva med det för ett långt tag. men trots alla rykten, dålig shopping och knappt något uteliv så verkar ändå folk återvända till piteå när de väl har flyttat. man kan ju undra varför, men kanske är det för att vi är helt enkelt ett unikt folkslag, jag menar, vi har ju en egen sång och NÄSTAN ett eget språk, (dialekt kanske). Och hur mycket jag än vill flytta härifrån så kommer jag alltid har ena foten kvar i den här lilla staden. jag skulle inte heller vara förvånad om mitt sista hem i livet skulle vara på Mogården på furunäset - i Piteå.