En stor bit av själen saknas
Jag känner mig så otroligt ensam. Jag vankar omkring mellan alla rum i huset, i en desperat jakt efter något som kan underhålla mig. Datorn är redan less på mig, jag har lyckats plugga och plocka ur diskmaskinen. Och då, när jag har vandrat mig less mellan alla rum, kommer jag på vad det är som saknas i min rastlösa vardag:
Tv-serierna! Saknaden är enorm. CSI och What about Brian är i full gång, men de är inte lika tillfredsställande som: Grey's Anatomy, Desperate Housewives, Ugly Betty och Prison Break. Det är en jobbig period just nu, utan mina vardagshjältar. Men jag ska genomlida den tunga tiden fram till säsongstarterna.
Ps. Jag vet att det här är ett helt sjukt beteende, men jag försvarar mig med att jag inte utövar någon sorts fysisk aktivitet och att jag inte är ensam om att vara totalt beroende av tv:n. Tove är precis likadan! Ha!
