Höjdpunkten
Jag blev helt tagen och tokförälskad. I två år har jag väntat på just den stunden - stunden då det faktiskt är värt att trängas och sätta sitt dyrbara liv på spel. Smuts, blött gräs, lera eller ilskna blickar gör ingenting, bara jag får vara DÄR. Och jag blev helt kär i Maja Ivarsson som skrek i sina små shorts och oversize tröja. Inte för att jag är lagd åt något annat håll än normen, men jag blev lesbisk under de magiska (ursäkta emo-uttrycket) sekunderna när Maja från The Sounds entrade scenen, som var alldeles för liten för bandet. Globen hade, kanske, räckt.
Försök till ett mer rockigt intryck eller inte - när hon tände cigaretten och upprörde halva publiken blev jag bara imponerad. Det spelade ingen roll om min cellskräck kvävde mig långsamt, jag hade inte tänkt flytta på mig (självklart placerade jag mig inte längst fram, någonstans i mitten fick räcka gott och väl). Det spelar heller ingen roll att mina skor som en gång varit vita numera äger en färg liknande kobajs. Skorna kostade bara 100kr, som fått. Åh, duktiga jag som lyckades överleva en hel konsert. Allt för The Sounds.
Men nu har jag övergått till mitt vanliga, straighta och tråkiga liv.
