Välkommen: hösten!
Det är lustigt hur mycket man kan längta efter en organiserad vardag. Att längta efter ett hjärtskärande ljud 06.30. Jag vet att jag lär ångra mig djupt över att jag skrev detta inlägg om någon vecka, om inte redan imorgon. Men just nu känns det himla bra att vara tillbaka i Strömbackaskolans korridorer. Det kanske beror på måndagens långa sovmorgon - 12.20 - och skoldagens slut 40 minuter senare. That's right, 40 ynka minuter är den enda tid jag måste vara på skolan på måndagar. Aaaah, det känns bra att vara sistaårselev.
Man behöver inte vara rädd att gå till kafeterian själv, eftersom man vet att ettorna är så himla mycket räddare.
Just därför spatserade jag, alldeles själv, runt i korridorerna med min första i det kommande långa ledet av kaffekoppar. To go. Precis som det ska vara.
