a.a

Jag känner mig en aning fängslad. Mer än (nästan) allt vill jag ut i solen, men jag är fast. Fast vid min ständigt trogivne vän El Ordenador. Eller datorn, om du vill. Men, för en gång skull ska jag inte klaga. Det är färdigklagat nu. Någon gång måste jag väl ge upp min självömkan.
Däremot ska jag vända på steken. Jag är glad över det fina vädret, trots att jag inte kan uppleva det till fullo. Om sommaren blir en regnig katastrof kan vi ju alltid minnas tillbaka på den här underbara perioden bestående av sol.
Jag måste även tillägna att jag är nöjd med dagen, eftersom jag var ute och spelade fotboll hela morgonen. Det hade kunnat vara värre. Jag hade faktiskt kunnat vara tvingad att spela mot fotbollsgym-laget. Men jag gled undan med galans och under de matcherna satt jag istället i gräset och kände hur mina ben drog åt sig alla UV-strålar som bara gick.