a.a

Jag som skulle vara i säng innan 22. Planeringen sviker. Aaaah. Det är nog Annas fel, hon får mig att läsa tragiska bloggar som fungerar perfekt som kvällskomik. Det där med skadeglädje har jag aldrig förstått mig på, men det är i alla fall den enda sanna glädjen. Vi människor är allt den dummaste arten.
Nej, nu har (äntligen!) jag och Anna lagt på och slutat skratta åt dessa deprimerande bloggar (som visst är mer trendiga är någonsin). Dags för mig att ta tag i den förlorade tiden.
Förresten, jag ville inte lägga på, Anna. Jag gillar att prata med dig (jag vet att du läser det här!).
Godnatt!