En nörds bekännelse
Okej. Jag klarar helt enkelt inte av det här. Vi börjar från början:
Jag blev intervjuad av PT inför det traditionella Lucia-reportaget. Vi pratade på hemma i mitt kök: jag, journalisten, fotografen (mer pratsam än journalisten). Konstigt nog deltog mamma och syster nästan mer än vad jag själv gjorde.
Först skrattade jag åt reportaget med tillslut dog mitt skratt ut. Det där har jag inte sagt, det där är inte jag, var min reaktion och därför måste jag göra en del förklaringar. Reportaget är som en finne i arslet - följer mig vart jag än går och är jävligt irriterande.
So, here we go:
1. "När familjen far med husbilen tycker min syster Mikaela att jag är jättetråkig som sitter med näsan i en bok hela tiden". Rättning: Först och främst var det tre år sedan jag följde med på husbilstripp och det var min mamma som sa det, inte jag.
2. "-Jag undviker att skriva typ "i dag gjorde jag det och se´n gjorde jag det" när jag bloggar. Sån´t är så tråkigt att läsa. I stället brukar jag kommentera det som hänt. Nyligen hade jag till exempel en fundering om varför kändisar får så stor publicitet." Rättning: "Jag försöker att undvika att skriva om vad jag gör på dagarna, det är trist att läsa 'idag åt jag korv och senare ska jag äta en macka' " var de korrekta orden. Istället framstår jag som en översittare som dömer alla bloggare och dessutom använder världens mest fulaste språk. Sån´t. När journalisten frågade vad jag skrev om hade jag svårt att ge ett konkret svar och valde därför att ge några exempel och jag framstår som en viktigpetter, som skriver om DJUPA saker.
3. Att Alexandra och hennes familj är djurvänner får man klart för sig så snart man har klivit över tröskeln till villan på Klubbgärdet. Hon presenterar Musse, 9 år, en kastrerad hankatt vars huvudsakliga intressen är att sova och äta, för oss. Rättning: Djurvän, vilken överdrift. Jag har två husdjur, vilket halva Sveriges befolkning har. Jag berättade vad katten hette och därefter frågade journalisten om katten var kastrerad och jag svarade jakande. Enligt texten har jag presenterat katten på följande sätt: Detta är Musse, han är 9 år och han är kastrerad. Otroligt onödig information, vem fan bryr sin om min katt inte kan producera kattungar?
4. "Jag var kär i Thåström innan jag kom att tänka på att han ju är över 40 år och är tillsammans med den där knäppa bruden Regina Lund". Rättning: "Förut lyssnade jag mycket på Ebba Grön, och var nästan lite kär i Thåström. Sedan slog det mig att han är över 40 och inte ens singel, han är ju tillsammans med Regina Lund, och mina odds försämrades betydligt" var mitt ungefärliga uttal, som resulterade i "den knäppa bruden". Oallmänbildad och lite dum.
5. "Fast lucia- och julsånger är inte riktigt min genre, min lite hesa röst lämpar sig bättre för blues". Rättning: "Jag sjunger helst inte luciasånger, min röst är för mörk och hes för de klara toner som krävs i luciasånger" Därpå frågar journalisten vad jag helst sjunger och jag svarar att jag gillar att sjunga blues. Jag GILLAR att sjunga blues, jag vet ingenting om min röst passar till den genren eller inte.
Inte nog med alla dessa felaktiga "budskap" använder journalisten min familjs uttal om musiksmak och läsvanor, mer än vad jag själv berättat om dem.
Detta inlägg är över alla gränser det fånigaste jag någonsin skrivit, men jag måste faktiskt sätta ned min fot. En sådan missvisande bild av mig klarar jag helt enkelt inte av. "Bry dig inte om vad folk tycker" i all ära, men som sagt: en finne i arslet.
Nu får alla döma mig som helst de vill, detta är mina egna ord.
