a.a

1. Peter som jobbar på L'easy. Egentligen förstår jag mig inte riktigt på reklamen: heter alla leverantörer Peter eller är det bara en enda kille som färdas bokstavligen land och rike runt? Att han dessutom måste installera alla dessa teknikgrejer måste ju vara förjävligt. Världens sämsta jobb. Men hans namn är i alla fall med på tv...
2. Alla treor som måste betala 580:- för att gå på en studentbal. Och jaaaja, jag vet, "i Luleå är balen dubbelt så dyr", men som redan sagt: detta ska jämföras med tidigare år, inte andra städer. Nu bor vi i Piteå och här har balen varit hyfsad billig alla andra år, varför ändra nu? "Det är ett privat företag som sköter den nu", men det spelar ingen roll. Konceptet har varit helt okej förut, varför ändra till det dyrare? Som festarrangör måsta man värna om sitt rykte eftersom ens företag är helt beroende av kunderna, som i detta fall är studenter från det enda gymnasiet (sorry Grahns) i denna lilla småstad. Undra hur detta kommer att påverka ryktet...
3. Mig själv. Check this out: försover mig en timma som logiskt nog resulterar till en frisyr från Helvetets eldar och blodsprängda ögon. Kommer till skolan, söker frenetiskt efter en parkering, ser en bil som tar upp TVÅ platser. Måste parkera utanför Punkthusen. Mina torsdagar bjuder på en lång förmiddag och vid varje lunch är jag ofta svimfärdig av hunger. Gulaschsoppa, jag vet inte ens hur man stavar skiten. Går till Punkt för att hämta bilen för att åka hem och rasta hunden. P-böter, fyra minuter försenad, 250:-.  När skoldagen väl är slut kommer jag hem, söker efter någon nyttig mat eftersom jag helst inte vill gå upp femhundra kilo till. Äter en stor skål glass MED oboy. Sedan en mazarin. Och nu tycker jag synd om mig själv eftersom jag sitter här och tycker synd om mig själv. Det har i alla fall börjat en ny serie som verkar riktigt bra och det är dessutom dubbelavsnitt! Dagen är räddad. Synd bara att räddningen inträffade så sent på dygnet, jag hade kunnat spara en massa aggressiv energi till någon bättre dag än en sketen torsdag.

1. Hockey. Inte nog med att det förmodligen är den största sporten som utövar "omklädningsrumsfenomenet", utan den tar även upp bästa tvtid! Bra (och viktiga!) tvprogam måste offras för svenskt slutspel. Patetiskt.
2. Anchal i Top Model cycle 7. Det finns nästan ingenting som är mer irriterande än männisor som inte vågar skämma ut sig.
3. Den gråa världen. Snö och asfalt passar verkligen inte bra ihop. Snö passar i för sig inte till någonting just nu. Vårjackan, skorna och solglasögonen är inhandlade. Huden gör sig redo för att mysa med UV-strålarna. Endorfinerna står på startsträckan och bara väntar på att få flyga ut. Och då kommer snöstormen. I ren ilska tog jag på mig mina fjällskor (som bär en VARNING!-skylt) och traskade ut för att få smink och hår förstört. Dessutom var jag tvungen att skotta i fyra veckor när jag kom hem. Och jag som hade sett vårens första blommor... de är förmodligen döda nu.
4. Min lathet. Idag hade jag hur mycket tid som helst till att plugga, pipa iväg på Step In och lägga in alla kläder i garderoben. Jag la mig i soffan och såg på Oprah.

Det är nu enbart några veckor kvar och det lilla som finns kvar av navelsträngen ska med all säkerhet klippas av.
Är det någon mer tredjeårselev än jag som verkligen känner hur vi ömsar skinn?
Jag har alltid trott att det är på själva dagen som det känns i kroppen att det är över, men för mig har det redan börjat.
De bitterljuva känslorna florerar inom mig som ett våldsamt hormonrus och varje gång jag äntrar Oden känner jag att mina dagar är räknade.
Alla dessa teckningar med resterande skoldagar uppräknade ger mig en lätt yrsel och jag vill ta vara på varenda dag. Och trots den ständigt tickande klockan och den förfärliga nedräkningen försover jag mig, när jag börjar 12.20.
Det borde finnas en dumstrut, en skamvrå och legala piskrapp för detta psykiska våld jag har orsakat mig själv.