a.a

Det började med en spark på smalbenet. Brottet inträffade på maffiakvarteret Corona. Därefter placerades ett misstänksamt stort blåmärke på mitt högra ben. Jag tog tillfället i akt och sög ut så mycket empati som det bara gick av min omgivning (har numera inga vänner kvar). Det var en underbar tid som tyvärr hade sitt slut i onsdags, då en överväldigande smärta infann sig. Värktabletterna gjorde sitt jobb men idag fick jag nog när jag - till min stora skräck - märkte att jag haltade. Inflik: Blåmärket har expanderats och en obehaglig svullnad kring både fotled och smalben har vuxit fram. 
Efter vilda dags(mar)drömmar där jag ser hur mitt ben ersätts med en protes slog jag hål i saken och ringde ett påkostat samtal till Sjukshusrådgivningen (snacka storstadspoäng). Den skräckinjagande informationen om att jag var tvungen att infinna mig på akuten inom två dygn fick mig att gå de 200 stegen till sjuhuset.

Nästan tre timmar senare går jag rodnande ut genom sjukhusportarna: "Det är bara en vanlig stukning. Ge det två dagar så ska allt vara i sin ordning igen. Gå på Rex istället."