a.a

Katrin är inte min idol, min förebild eller min favoritperson. Jag sympatiserar inte alls med hennes åsikter. När hon, till exempel, kör en tutti frutti-grej i Café sticker jag en penna i ögat. 
Men Katrin är för mig en symbol för framtidens kvinnor, där vi inte bör ta hänsyn till sterotyper för att lyckas karriärsmässigt. För tillfället känns uppdelningen så grov: Det finns "mjuka/emotionella" kvinnor som utför storartade jobb men ändå handlar på Lidl, och de finns businesswomen. Katrin har stålnacke, samtidigt som hon skriver långa inlägg om hur diverse händelser har sårat henne. Från mitt perspektiv tar hon inte hänsyn till de sterotypa facken för att tjäna storkovan.

Jag bör dock klargöra en grej: Jag har ingen statistik på denna uppdelning, det är mer en aspekt tagen från media. Har ni exempelvis någonsin läst ett reportage om en kvinnlig chef som INTE framgick som ironlady alternativt wonderwoman? Ni kan även rota i era hjärnfack - hur ser er bild av en kvinnlig chef ut? Det är i alla fall min grund för detta inlägg.