a.a

Som så många gånger förr vaknar jag av att Johanna ringer och väcker mig med ett "SOVER DU?! Vi börjar om tio!". Andra dagar har jag valt att fortsätta hänga med JB, men denna dag behöver jag verkligen vara på skolan. Detta medför därmed att jag hasar mig upp likt ett lik (notera den medvetna ordvitsen). När jag senare tvingas bemöta mitt spegelvända jag drabbas jag av:
-Blåa påsar under ögonen a lá Linda Rosing (kosmetika gör verkligen sitt jobb i hennes fall).
-Hår med en fettmängd som skulle kunna förse ett skolkök för ett helt år.
-Röda ögonkanaler som ger intrycket av grovt narkotikaintag.
-Spruckna läppar som inte ens Försvarets kan åtgälda.

Många av er hade förmodligen suckat djupt inombords och gjort det bästa av situationen med hjälp av alla sorters krämer och produkter. Inte jag - jag snör på mig ett par mjukisar som gick i pension vid milleniumskiftet, en tröja som inte tvättats sedan jag flyttade och en halsduk som luktar föroreningar. Jag förvärrar alltså situationen grovt och ut kommer: Alexandra Andersson.