a.a

Tisdag:

-Svek en klok amerikan. Shame on me (dedikerar meningen på grund av valet av språk till amerikanen). Stackars amerikanen, fick sitta själv på Starbucks.
-Tillbringade ändlösa timmar i varierade affärer med CrazySpice (mamma). Har fortfarande inte ätit middag och tidigare nämnda CrazySpice tyckte det vore en ypperlig idé att göra egna biffar, som tar en innerlig tid. Jag vet vad ni tycker: "gör din egen mat då, lata jävel! Varför ska just din mamma göra maten?". Jag delar åsikten men är förbjuden att göra egen mat på grund av den fina familjetraditionen att äta middag tillsammans. Jag fick i alla fall en banan.
-Gossip Girl sätter fart 20.00. Böckerna går inte att lägga ifrån sig, hoppas verkligen att serien lever upp till dem. Har redan märkt en nackdel - Serena är inte alls lika snygg i serien som hon beskrivs i böckerna. Sådeså.

Dagen börjar med en artikel i lokaltidningen om sömnbrist hos eleverna, där bland annat för mycket dator och TV kan resultera i att elever hoppar av utbildningen.
Senare på dagen drabbades hela skolan av en enorm stank. Jaså, några/någon elever/elev har placerat ut "stinkbomber" (eller vad är det egentligen?) i glasentrén och i - håll i hatten för nu blåser det rejält - matsalen.
Okej, glasentrén, vi överlever. Men en stinkbomb med etiketten "spya" i matsalen, kom igen? Lukten sjönk liksom in i maten och varje tugga smakade spya.  

Att ha en hög procentuell frånvaro eftersom man mycket hellre spelar WoW till sent på natten än att sova måste ju klassas som ett sjukligt beroende och därmed bör det finnas proffshjälp vid varje vrå. Att försöka vara humoristisk genom att låta hundratals människor gå hungriga under en hel dag måste ju bevisa vilket mognadsgrad 16-18åringar befinner sig på. Det är ju fan skrämmande att många av oss elever har rösträtt och får köra bil.
Jag börjar fundera om vi inte borde skjuta på myndighetsåldern, det här fungerar ju inte.

Måndag:

-Katten åt så mycket att han spydde - i sin matskål. Hunden slickade på kattens spya. Jag tog bort skiten - spydde (nästan) själv.
-För ett halvår sedan började jag sluta räkna månaderna jag senast sa: "Jag har inte tränat på evigheter". Idag följde jag med SportySpice (mamma) ut och sprang. Långt. Jag kommer att behöva kryckor imorgon.
-Matteprovet, som blev framflyttat, närmar sig och jag försöker förstå mig på logaritmer. Check this out: 10 upphöjt i tre är lika med tusen (potens...lagar?) alltså är 10-logaritmen tusen lika med tre. Jag tror jag måste gömma matteboken på närmaste toalett och skylla på urinvägsinfektion.

Ett litet rum fungerar som min fristad. Men jag vill inte vara kvar här, jag vill hem. Detta är en mycket farlig plats att vistas på. Till råga på att har jag med mig hunden. Jag är hundens familj, hans överbeskyddande förälder och inget ont får hända honom. Men trots detta vistas vi nu på den mest farliga plasten som går att tänkas och jag måste inte bara skydda mig själv, utan jag måste även skydda hunden.
Försiktigt smyger jag mig ut genom balkongdörren... ta mig fan, där skuttar den blodsugande jäveln runt och letar efter kött. Han skuttar som en kanin, men är lika snabb som en leopard (eller kanske jeopard? Eller struts?).
Jag ska precis stänga dörren, det måste finnas en annan flyktväg. Men då springer min fina valp ut MOT fienden!
Han tror att de ska leka. Jag ser hur fiendens ögon lyser av hunger och jag ser hans lycka över att en fångst faktiskt aldrig kan bli så lättfångad som denna. Hysteriskt ropar jag efter hunden, jag springer ut från tomten, jag river mig på stenar och kvistar. Men hunden lyder, som vanligt, inte mig för en sekund. Han springer faktiskt MOT självaste Dracula!
.... "If you're out on the road, feeling lonely, and so cold" 
Då vaknar jag till Gilmore Girls och nu har mitt något försenade nyårslöfte tagit form:
Aldrig mer powernap! 

Jag känner verkligen av jullovets baksida, när dagarna har flytit ihop till en enda klump och 14.30 klassas som morgon. Detta resulterar i flera smärre chockar: det är lördag, har jag inte ätit en enda chokladbit idag?! och det gigantiska filosofiprovet som börjar närma sig.
På ett mirakulöst sätt längtar jag faktiskt tillbaka till skolkorridorerna och den ockuperade ormgropen. När jag ändå inte får någonting gjort under dagarna eftersom jag har en ovana att alltid bli för lat under varierande lov, är det lika bra med tidiga mornar och stränga lärare. Rastlöshet och osund kost har ett bäst före-datum och det är passerat. Nu vill jag ha struktur och endorfiner.
Amen.