a.a

Ett litet rum fungerar som min fristad. Men jag vill inte vara kvar här, jag vill hem. Detta är en mycket farlig plats att vistas på. Till råga på att har jag med mig hunden. Jag är hundens familj, hans överbeskyddande förälder och inget ont får hända honom. Men trots detta vistas vi nu på den mest farliga plasten som går att tänkas och jag måste inte bara skydda mig själv, utan jag måste även skydda hunden.
Försiktigt smyger jag mig ut genom balkongdörren... ta mig fan, där skuttar den blodsugande jäveln runt och letar efter kött. Han skuttar som en kanin, men är lika snabb som en leopard (eller kanske jeopard? Eller struts?).
Jag ska precis stänga dörren, det måste finnas en annan flyktväg. Men då springer min fina valp ut MOT fienden!
Han tror att de ska leka. Jag ser hur fiendens ögon lyser av hunger och jag ser hans lycka över att en fångst faktiskt aldrig kan bli så lättfångad som denna. Hysteriskt ropar jag efter hunden, jag springer ut från tomten, jag river mig på stenar och kvistar. Men hunden lyder, som vanligt, inte mig för en sekund. Han springer faktiskt MOT självaste Dracula!
.... "If you're out on the road, feeling lonely, and so cold" 
Då vaknar jag till Gilmore Girls och nu har mitt något försenade nyårslöfte tagit form:
Aldrig mer powernap!