Jag, jag, jag och mitt Pdol. I snabbversion.

På senare tid har jag börjat ogilla min hemstad allt mer. Jag räknar nästan minuterna till att sommaren ska ta slut och jag äntligen ska flytta härifrån, och ju närmare jag kommer slutet ju saktare går tiden. Men det ämnet ska jag behandla någon annan gång, för nu vill jag snacka om Piteåpatroismen som jag, som är så pass less, faktiskt saknade i helgen.

Den sista onsdagen, torsdagen, fredagen och lördagen i juli har sedan sex år tillbaka betytt ett trafikerat telefonnät, popcorndoft och mörbultade fötter för mig. Jag har aldrig haft ett sommarjobb som har stått ivägen för mig och Piteå Dansar & Ler. Jag har haft en snäll mormor som traditionsenligt köpte mig en helgbiljett varje år.
Men i år var allt annorlunda.

Jag har inte åkt karuseller. Jag har inte ätit langos med skagenröra. Jag har inte sett en egentligen mardrömslik (konsekvenser av klaustrofobi) konsert. Jag har inte tagit ett enda soligt kort på mina vänner på Kittelfjäll.

Jag hann dricka en öl klockan 16.00 på Kittelfjäll, när förfesten egentligen var slut. Jag tog något som skulle likna en powernap i fyra timmar och vaknade upp 20.30. Oduschad. Osminkad. Ofixad.
Jag förfestade i fem minuter och sen cyklade vi in till området. Jag såg Magnus Uggla i tio minuter. Jag hamnade i bråk med en vakt som nyttjade maktmissbruket han inte hade befogenhet till (måste bara tillägga det sista, för att rädda det sista av min stolthet). Jag besökte bara en BajaMaja, en enda gång.

Allt som jag älskar med Piteå försvann på grund av jobb som inte ens ger mig nog med pengar. Nu finns ingenting som håller mig kvar här. Den sista gnuttan av kärlek jag hade till min hemstad är borta. Hoppet om en ny glöd (jag har ju faktiskt gillat Piteå) är nu borta.
Mentalt har jag och Piteå gjort slut.


Dagen då jag slapp svett och stress

Jag vill tacka alla vädergudar, ödet, Moder Natur, Zeus och Tone för att det regnade igår.
Fyra kunder på åtta timmar och jag slapp "Du måste verkligen torka borden", "Varför har ni inga knivar?" och "Det är slut pizzasallad!".
Tack!

Sa du "I-landsproblem"?

Idag är jag less på användarnamn och lösenord. Vartenda internethak kräver medlemskap och, visst, det är gratis det och det går fort. En superbra idé. Men när man har femtioelva användarnamn och därmed även femtioelva lösenord blir det en aning svårt att hålla koll alla bokstäver och siffror. Och nu sitter jag här. Obenägen att ta mig in på min Internetbank. Egentligen använder jag mig aldrig av det där skräpet, det är för abstrakt för mig (Erik H. Erikson hade haft en del att säga om mina... svårigheter). Men just idag vill jag verkligen ta mig in på något som förmodligen kommer vara nödvändigt för mig i framtiden. Jag vill liksom bara checka läget, om allt är som det ska.
Men här sitter jag och testar mig fram mellan AlexandraA, AlexandraAndersson, Alexandra1989, AlexandraAndersson1989, Alexandra02, Alexandra0202, Alexandra89 och till och med Paalex (!). Herregud. Lösenordet ska dessutom stämma överens, och där har jag ännu fler alternativ.
Måste in på banken och prata med den trevliga damen... IGEN.


Bär inte kort kjol, sminka dig inte för mycket, gå inte hem ensam, drick dig inte berusad

"-Vi ser en mycket tydlig trend i att kvinnor som utsätts för brott är berusade, jag skulle vilja se att de höll en rimligare nivå på sitt drickade" säger avdelningschefen vid Polisen i Norrbotten i dagens PT.

Uttalandets sensomoral: kvinnor som har blivit misshandlade när de druckit alkohol bär en del av skulden, eftersom de tydligen inte hade hållt en rimlig nivå när de druckit.


1. Ligger inte problemet vid att det finns människor som utövar våld överhuvudtaget?
2. Brukar inte den som utövar våld vara alkoholpåverkad och oftast vara man?
3. I artikeln framstår offret som den skyldige; gäller samma uppmanande ("drick mindre, kvinnor") vid våldtäkt?
4. Är Polisen i Norrbotten så pass maktlösa när det kommer till misshandel att de måste uppmana kvinnor att dricka mindre?

Jag antar att Matti Lilja har en del att stå i med idag. Eller han kanske har semester?

Läs artikeln här.


"Ta första steget på din karriär!"

http://modell.tre-mag.se/
Det är oerhört imponerande hur de har lyckats vinkla annonsen så pass grovt att yrket faktiskt framstår som glamouröst.
"Jag har alltid drömt om att en kille ska komma i mitt ansikte inför ett helt tv-team".

PS.
Hoppas inte att denna länk ökar deras anmälningsstatistik. I sådana fall förtjänar jag att uppleva verklighetens "Hostel".


Såhär på kvällskvisten

Går Jay Leno till frisören för att färga sin svarta hårslinga? Hur ofta i sådana fall? Undra om han ens behöver betala, med tanke på att det inte kan behövas så mycket färg till de cirka 20 hårstrån som förmodligen färgas ofta och rituellt.

Det känns som att jag bara blir djupare och djupare för varje inlägg...


RSS 2.0