Skärrad
Av min pappa har jag inte bara ärvt biologiska likheter, utan även vissa personlighetsmässiga drag - så som rädslan för poliser.
Jaja, arv + miljö, självklart finns det en psykologisk förklaring, men detta är i alla fall ett rykande färskt scenario:
För bara några minuter sedan kom jag på att jag hade glömt att köpa smör, och det var väldigt viktigt att jag skulle köpa det idag annars står mamma utan frukost imorgon. Jag sätter mig i den frostbelagda bilen och försöker förgäves skrapa bort snö/frost/is/skymmer-synfältet-sörja från framrutan. Efter ett tag ger jag upp och har bara lyckats eliminera en liten ring av snön. Men eftersom jag bara ska ned till Statoil bestämmer jag mig för att denna lilla ring duger gott och väl för fem minuters bilfärd. Köper smör, sätter mig i bilen, svänger ut från Statoil och... SER EN POLISBIL (det är nu Darth Vader-musiken börjar spelas).
Den står vid infarten av Statoil så jag känner mig ändå ganska lugn när jag kör genom rondellen och ut/in (whatever) på Munksundsvägen. Mitt emot Posten kollar jag i backspegeln och ser att en bil är i rondellen och kör mot samma håll som jag. Avståndet mellan oss är relativt stort så jag kan inte urskilja om det är polisen - ve och fasa - eller inte.
Men bilen bakom mig kör väldigt fort, för fort - över hastighetsbegränsningen - och är nu precis bakom mig. Och då ser jag att det är den skräckinjagande polisbilen. Jag tar vänster i rondellen... och polisen med. Jag tar höger till min gata... det gör polisen med (!!!). Hela min gata, 640 meter, kryper polisbilen bakom mig och nu är min puls alldeles över det normala, kanske till och med uppe på en väldigt farlig nivå. Varför följer den efter mig?!
Jag har inget körkort med mig. Min framruta är övertäckt av frost, eller vad det nu är. Kan man få böter för det?
Mitt hus är nästan längst upp på gatan och jag är övertygad om att jag kommer att få något slags straff för att jag har kört med igentäppt ruta och utan körkortsinnehav, men när jag väl svänger in på uppfarten kör polisbilen förbi huset och vänder längst upp på gatan.
I snigelfart passerar den mitt hus och mitt livrädda ansiktsuttryck.
Mina händer lär aldrig sluta skaka. Jag behöver JK aka. Dr. Phil.
Jaja, arv + miljö, självklart finns det en psykologisk förklaring, men detta är i alla fall ett rykande färskt scenario:
För bara några minuter sedan kom jag på att jag hade glömt att köpa smör, och det var väldigt viktigt att jag skulle köpa det idag annars står mamma utan frukost imorgon. Jag sätter mig i den frostbelagda bilen och försöker förgäves skrapa bort snö/frost/is/skymmer-synfältet-sörja från framrutan. Efter ett tag ger jag upp och har bara lyckats eliminera en liten ring av snön. Men eftersom jag bara ska ned till Statoil bestämmer jag mig för att denna lilla ring duger gott och väl för fem minuters bilfärd. Köper smör, sätter mig i bilen, svänger ut från Statoil och... SER EN POLISBIL (det är nu Darth Vader-musiken börjar spelas).
Den står vid infarten av Statoil så jag känner mig ändå ganska lugn när jag kör genom rondellen och ut/in (whatever) på Munksundsvägen. Mitt emot Posten kollar jag i backspegeln och ser att en bil är i rondellen och kör mot samma håll som jag. Avståndet mellan oss är relativt stort så jag kan inte urskilja om det är polisen - ve och fasa - eller inte.
Men bilen bakom mig kör väldigt fort, för fort - över hastighetsbegränsningen - och är nu precis bakom mig. Och då ser jag att det är den skräckinjagande polisbilen. Jag tar vänster i rondellen... och polisen med. Jag tar höger till min gata... det gör polisen med (!!!). Hela min gata, 640 meter, kryper polisbilen bakom mig och nu är min puls alldeles över det normala, kanske till och med uppe på en väldigt farlig nivå. Varför följer den efter mig?!
Jag har inget körkort med mig. Min framruta är övertäckt av frost, eller vad det nu är. Kan man få böter för det?
Mitt hus är nästan längst upp på gatan och jag är övertygad om att jag kommer att få något slags straff för att jag har kört med igentäppt ruta och utan körkortsinnehav, men när jag väl svänger in på uppfarten kör polisbilen förbi huset och vänder längst upp på gatan.
I snigelfart passerar den mitt hus och mitt livrädda ansiktsuttryck.
Mina händer lär aldrig sluta skaka. Jag behöver JK aka. Dr. Phil.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Men blev det inte bättre efter att du hade pratat med mig ?=D poor little child. Vi får tänka ut någon slags hämnd!
Trackback
