Jag borde egentligen gå och lägga mig
"Du har köplats: 104" och tre timmar senare pratar jag med en vänlig skåning i 30 sekunder, enbart för att då den bittra sanningen inkletad i mitt ansikte. Det går inte att göra någonting åt, Alexandra. Du kommer att få dina pengar i augusti.
Skatteupplysningen vet i alla fall mer än vad det lokala skattekontoret gör.
Vi snackar demokrati men egentligen är vi enbart lurade marinettdockor. Vi är bara rädda för kaos och därmed behöver vi regler som andra sätter upp för att vi ska följa. Vi har haft två nationella val på över tio år och det ena handlade om huruvida Stockholm skulle införa trafiktullar eller inte. Visst älskar vi den västerländska demokratimodellen. Nu reser jag till Kina. Där kan man i alla fall bli rik.
Nu ska jag ut och panta burkar. Och ta en tjugolapp från pappas börs.
