a.a

Förra sommaren fick jag av ekonomichefen på mitt sommarjobb den exakta siffran på hur mycket jag skulle få tillbaka på skatteåterbäringen (känner mig som Broder Tuck).
Året går och deklarationskuvert börjar ramla in här och var... men inte hos mig. Jag väntar tålmodigt eftersom jag är helt säker på att jag ska få tillbaka pengar. Men när även föräldrarna fick sina kuvert började paniken som först enbart puttrat lite milt i maggropen utvecklas till en katastrofal svettning och jag förstod att något är fel. Hade posten slarvat bort mitt kuvert?
Jag tog saken i egna händer och klev in på Skatteverket. Fyra gubbar går före mig i kön och den enda som respekterade sekretesslagen var den 19åriga yngeln som aldrig varit på kontoret förut. Precis när jag hade tänkt demonstrera om åldersdiskriminering blir jag uppkallad och får mitt efterlängtade kuvert. Förklaringen om varför jag inte fått någon blankett på posten utgick däremot. Detaljer.
Glad som aldrig förr skuttar jag hem för att deklarera över telefon (så smidigt!). Då uppenbarar sig ett nytt problem: identifieringskod? I min blankett finns inga koder.
Än en gång tågar jag upp på Skatteverket och den här gången fungerar kösystemet konstigt nog utmärkt.
Nej, jag har inte fått en identifieringskod, det var inget misstag, men jag kan ändå deklarera så jag får pengarna innan midsommar. Det enda jag behöver göra är att skaffa mig e-legitimation.
Jag tackar för informationen och tågar vidare mot banken och väl utanför den fina glasdörren möter jag detta:
Fredag stänger vi 15.00. För fem minuter sedan alltså. Jag lyckas på ett mirakulöst sätt (Wonderwoman nästa halloween) att ändå ta mig in för att få alla uppgifter om e-legitimation. Nu är mållinjen så nära att det finns inget utrymme för misslyckanden. Det är då datorn skär totalt och jag bemöts av något som till och med hade fått Warlock att gråta blod.
Ingen e-legitimation = inga pengar innan första lönen, som kommer sista juli.