a.a

Jag saknar kvällarna då jag och mamma mös framför Morden i Midsommer.
Jag saknar när pappa stannade kvar i bilen bara för att Enya spelades på radion.
Jag saknar min syster, över huvudtaget.
Jag saknar överintaget av kaffe i Saras kök.
Jag saknar nötningen av Pretty Woman och Star wars i Johannas källare.
Jag saknar att sitta i Zaras kök och prata med hennes föräldrar (och Zara).
Jag saknar att åka bil med Anna.
Jag saknar söndagarna i Toves hus.
Jag saknar förfesterna i Patriks lägenhet.
Jag saknar min (njaa...) bil.
Jag saknar promenaderna med Castor.
Jag saknar att mata Musse (han blir så glad av mat, en sann Andersson).


Det är lustigt hur man kan sakna något så mycket när man varje dag skrattar tills det gör ont. Världens underbaraste gäng har drabbat mig här i Umeå, och varje dag med dem är sensationell.