Photohopsångest
Jag har alltid tyckt att Photohop är till för människor som vill försköna sitt yttre och världen rent allmänt. Jag har alltid kört på växeln "Ta mig som jag är" och "Världen blir ändå inte vackrare än så här". På det sättet har jag alltid kommit undan; jag har aldrig behövt lära mig det otroligt knepiga programmet. Jag har alltid skrattat till och skakat på huvudet när jag har fått förfrågan om jag kan bemästra djävulskapet. Sanningen är att jag alltid har varit för lat för att ta mig i kragen. För mig ska det gå fort! Jag orkar till exempel aldrig hämta några extra liv när jag spelar SuperMario.
Men nu måste jag lära mig Photoshop, vi är inte tillåtna att arbeta med Paint. Efter bara en dag i sällskap med Sauron är min brist påtaglig - jag är inte ett dugg konstnärlig. Ingen fantasi som flödar, ingen penna som glöder, inga färger i en vacker symfoni och framför allt inga skisser att lämna in nästa vecka.
