Begravning
Visst fan blev det en klänning. En klänning som inhandlades 2006 och som jag enbart använt vid två tillfällen. Tydligen var mitt kroppsmått inte lika omfattande vid dessa två tillfällen eftersom jag - efter vad som tycktes vara en evighet - var tvungen att inse fakta och be om hjälp. Blixtlåset kunde helt enkelt inte rubbas.
Min kära granne hjälper mig och jag inser att även hon har börjat svettas när uppgiften äntligen är slutförd.
Men klänningen är i alla fall på och om jag struntar i att ta djupa antetag ska inget drastiskt behöva hända.
Kvällen flyter på och ingen sömn spricker.
Kommer hem och mina ögon svider av sömnbrist och jag vill fort slänga av mig klänningen så jag kan äntra sängen.
Det är vid denna tidpunkt jag får erfara något jag aldrig trodde jag skulle få erfara - klänningen går inte att ta av!
Under det svaga ögonblicket då jag överväger att sova i klänningen hör jag att en av grannarna kommer hem.
Snabbt är jag ute i korridoren och tackar de övre makterna att det är en granne jag faktiskt känner.
Han försöker förgäves att dra ner blixtlåset men tillslut finns bara en utväg...
Nu ligger min klänning på golvet i trasor och jag har inte förmått mig att kolla på den. Bredvid den ligger djävulskapet - saxen.
