a.a

Sitter på nattåget. Ser fram emot den långa resan då jag har favorittidningen, en fin bok och en fulladdad mp3. Tar fram min efterlängtade godispåse och är redo för att suga i mig en kokosstång. Känner mig iakttagen. Till vänster möter jag stora barnögon fastklistrade på en något knubbig tvååring. Känner igen mig i den lilla knubbisen och frågar om hon vill ha en karamell. Anar jag saliv i hennes mungiva? Hennes händer sträcks mot min påse. Timbalands projekt med Nelly Furtado och Justin Timberlake rullar upp i mitt huvud. Give it to me, give it to me, give it to me. Måste vara tjejens favoritlåt. Hon granskar innehållet länge. Hennes ögonbryn rynkas. Det ryker beslutsångest om henne. Jag uppmanar henne att ta fler än en, om hon har svårt att bestämma sig. Då händer det. Bebisfingrarna slingrar sig runt en näve kokosstänger och för dem till bordet. Där lägger hon upp elva godisar (varav fyra är de där jävla stängerna) och börjar frenetiskt äta upp dem. En sekund senare har mina kokosstänger förvandlats till kladd runt barnets mun och hon pekar på min vattenflaska. "Djicka". Happ. Ger resten av påsen till hennes blyga storasyster. Har skrivit avtal med någon ond ande. Tusen timmar senare har vi analyserat Ice Age klart och tjejerna somnar. Märker då att jag har slut vatten och att mitt förkylningsslem har fördubblats. Måste ha vatten. Tjejerna sitter ivägen, enda sättet att komma till toaletten och det ljuva vattnet är att väcka dem.