Jag och mitt gymkort - So1Ep3
Har bokat in mig på ett pass, jympa/medel. Är ju relativt medelmåttig när det kommer till det mesta, så medelversionen bör vara ganska passande. Står utanför Stora Hallen (uppgradering!) och inväntar ledaren. Med mig väntar jämnåriga med inte allt för stora armar eller platta magar, men främst äldre människor. Ljuva värld, fullträff! Fullkomligt älskar gamlingar, de är så förstående, de tycker att jag är fräsch ändå. De gör också armhävningar på knä och vi ska inte ens gå in på hur de gör höftsnärtningar.
På jympa/medel klappar inte alla på rätt ställe och alla har inte attityd när de snärtar med höften (vissa måste faktiskt ta hänsyn till operationer och dylikt), men det gör ingenting, för vi har roligt. Det är afrikansk musik, tjo, tjim och svettigt. Passet inleds med: "Detta är passet då man inte tänker, man bara känner. Gå in i känslan."
Vissa tar dessa ord på största allvar och beter sig som om de är i styrda av Maryanne, ni vet, demonen i True Blood. Märker efter ett tag att jag är Sookie, den enda som inte är helt galen. Men det gör ingenting, för allt är så roligt. Tanten som mumlar verser medan hon svänger med armarna och ledaren som skriker "oooou... jaaaaaah!" efter varje steg - det är roligt. Och svettigt. Träning i sin allra bästa form.
Efter passet är jag lyckorus personifierad och Pippiskuttar längs trottoaren. Går förbi en riktigt julig butik och svänger in. Luktar på ett te. Men håll i de nyss tränade höfterna, det luktar ju ljuvligt detta te. Jag tar två hekto. Snör med ett ljus i påsen också, det var ju så glittrigt och fint. Ja, visst kan jag hjälpa uppe i Piteå, vi behöver definitivt mer tesmaker där.
På masken (eget ord för tunnelbana - tänk en tecknad mask när den rör sig hackigt framåt). Ruset börjar lägga sig och ersätts av hunger. Tar mig en titt i påsen vid mina fötter. I den ligger ett te som luktar Earl Grey men som kostar 27 kronor hektot. Får syn på ett glittrigt ljus. Jag hatar ljus som används till inredning. Ljus ska användas, inte smycka. Det är fult. Vänder på det. 19 kronor för ett hatljus! Fortsätter granska påsen och får syn på butikens logga. Butiken som är lokaliserad i Stockholm men som har fältsäljare över hela landet, men ingen i Piteå. Förrän nu. Tror jag drog med syster i det hela också ("Hon jobbar på ett kafé, så hon kan ju definitivt också hjälpa!")
Útan någon som helst aning blev jag också en jympare.
På jympa/medel klappar inte alla på rätt ställe och alla har inte attityd när de snärtar med höften (vissa måste faktiskt ta hänsyn till operationer och dylikt), men det gör ingenting, för vi har roligt. Det är afrikansk musik, tjo, tjim och svettigt. Passet inleds med: "Detta är passet då man inte tänker, man bara känner. Gå in i känslan."
Vissa tar dessa ord på största allvar och beter sig som om de är i styrda av Maryanne, ni vet, demonen i True Blood. Märker efter ett tag att jag är Sookie, den enda som inte är helt galen. Men det gör ingenting, för allt är så roligt. Tanten som mumlar verser medan hon svänger med armarna och ledaren som skriker "oooou... jaaaaaah!" efter varje steg - det är roligt. Och svettigt. Träning i sin allra bästa form.
Efter passet är jag lyckorus personifierad och Pippiskuttar längs trottoaren. Går förbi en riktigt julig butik och svänger in. Luktar på ett te. Men håll i de nyss tränade höfterna, det luktar ju ljuvligt detta te. Jag tar två hekto. Snör med ett ljus i påsen också, det var ju så glittrigt och fint. Ja, visst kan jag hjälpa uppe i Piteå, vi behöver definitivt mer tesmaker där.
På masken (eget ord för tunnelbana - tänk en tecknad mask när den rör sig hackigt framåt). Ruset börjar lägga sig och ersätts av hunger. Tar mig en titt i påsen vid mina fötter. I den ligger ett te som luktar Earl Grey men som kostar 27 kronor hektot. Får syn på ett glittrigt ljus. Jag hatar ljus som används till inredning. Ljus ska användas, inte smycka. Det är fult. Vänder på det. 19 kronor för ett hatljus! Fortsätter granska påsen och får syn på butikens logga. Butiken som är lokaliserad i Stockholm men som har fältsäljare över hela landet, men ingen i Piteå. Förrän nu. Tror jag drog med syster i det hela också ("Hon jobbar på ett kafé, så hon kan ju definitivt också hjälpa!")
Útan någon som helst aning blev jag också en jympare.
Kommentarer
Postat av: SVENSSON
Du skriver riktigt riktigt roligt! WERI GOOD!
Trackback