Onekligen otrevligt
Står och snackar med en Teliakille i en galleria. Ska göra en överlåtelse så att jag står som innehavare av mitt SIM-kort. Börjar bli en aning tjatigt med en massa gubbar som ringer på olämpliga tider och frågar efter Stefan. Det är min pappa. Han har inget sexuellt extraknäck som riktar sig mot gubbar, utan han har ett arbete där han ofta har jour. Det har man ju i för sig jämt när man arbetar med kroppsförsäljning, men han arbetar på en fabrik och producerar papper. Inte kroppsvätskor. I alla fall, därav de nattliga samtalen som är adresserade till pappa och inte till mig. Hade varit jobbigt om de faktiskt var till mig gubbarna ringer. Är inte så gubbtänd. Inte än, i alla fall.
Åh herregud, vad tjorvig jag är. Jag står i en galleria. Teliakillen är informativ och himla lattjo. Har det riktigt trevligt. Vill egentligen inte gå, så jag ställer frågor som jag redan vet svaret på ("Får jag behålla mitt nummer?", "Kan jag köpa en telefon till subventionerat pris?" och "Tycker du att jag ser bakis ut?"). Då, från ingentstans, går Emil förbi. Emil från spanskan! Emil som totalt utklassade alla i både spanska och franska, Emil som kunde alla Disneylåtar på flera olika språk. Himla nyttig kille i klassen, speciellt då vi hade grupprov. Och ja, han var ju trevlig, god och glad också. Han var inte bara bra till betygsutveckling.
Emil håller i en påse och spatserar runt i gallerian. Jag, som har så himla trevligt med Teliakillen, skuttar till och börjar peka. "Emil, det är Emil! Han är från Pite, va fränt, kolla, kolla!!!". Teliaguldet inte riktigt lika upphetsad: "Det är fint att peka, titta på den här telefonen från Samsung, det är en touch screen". Jag fortsätter att peka och skutta, men jag hälsar inte. Jag låter honom passera. Himla lustigt, det där. Som dagen innan då två pitebor gick förbi mig på tunnelbanan och satte sig i sätet bakom, men hälsade aldrig. Vi hälsade inte på varandra förrän jag uppfattade dialekten och kollade bakåt. Motiveringen bakom den först uteblivna hälsningen var att de inte visste om jag skulle hälsa tillbaka, då vi egentligen inte känner varandra sådär supermycket. Så kände jag med Emil också. Men vad kan hända?
Eller ja, jag hade ju en Teliakille att imponera på och det hade fallit ganska hårt om Emil inte hade jublat över min uppenbarelse. Vill ju inte att telecomguldet skulle tro att jag är någon nörd, eller så. Ska i alla fall rycka tag i Emil om jag ser honom över jul. Då jävlar ska jag hälsa, för det är ju trots allt ganska trevligt.
