Jag och mitt gymkort
Jag skuttade in på det nationellt spridda svettpalatset Friskis och Svettis för att köpa mig ett gymkort. Har ju hört att det är trevligt att träna, så varför inte. Upprymd av målmedvetenhet trampade jag in. Det var löning, så en massa icke magrutade människor och jag stod i kö och bara väntade på att få komma fram till Mr. Bicep bakom desken. När jag väl hade kommit fram och fyllt i några papper tar blodådrornas man fram en kamera. Han uppmanade mig att "le upp till öronen". Köbildningen bakom mig skapade en enorm stress och det kändes som skolkorten all over again. Tack och lov hänger de korten på väggen hos farmor och farfar. Däremot tar jag med mig gymkortet med tillhörande bild överallt och måste se det varje gång jag drar upp plånkisen. Hejdå, självförtroende och framtida ragg.
Jag står i Lilla Hallen. Ett aerobicspass ska snart börja. Var himla duktig på det under högstadiet, fick till och med leda en lektion. Det här kommer gå super, jag kan ju till och med göra V-steg med tillhörande armrörelser. Jag känner dock en viss nervositet i och med att alla andra står i tajta Reebok-linnen och fina kullar på överarmarna. Själv bär jag en urtvättad Step In-tröja och biceps gjorda av chips.
Ledaren kommer in med en energi som skulle kunna förse alla hushåll i Kina med el. Fossila bränslen kan ju säga godnatt. Hon drar igång med ett "Det här passet är min höjdpunkt under veckan!". Herregud, vilken upplevelse står jag egentligen inför? Kommer jag aldrig vilja lämna Lilla Hallen? Är det roligare än en hel lördag med Spencer Pratt?
Vi "mjukstartar" med några V-steg. Känner mig så sjukt proffsig. Armarna hänger med och jag klappar på precis rätt ställe. JA! Klapp! Wo-ho!
Då kommer den vidriga vändningen. De, ledaren och Reebok-tjejerna, börjar korsa benen och röra på höfterna. "En massa attityd när ni snärtar med höften!" skriker führern. När började aerobics handla om höfter och hur fan "snärtar" man?! Jag står som ett annat kylskåp (alternativt Peppe Eng i Let's Dance) och försöker desperat att hänga med snärtningarna och samtidigt hålla takten till musiken. Gruppen byter steg och nu hoppar de först åt vänster och sedan till höger. Snärtningarna är med. Peppe Eng i Step In-tröja står still och bara trampar. Om ens det. Jag gör ett försök med att hänga med i svängningarna åt höger. Trampar granntjejen på foten. Försöker hänga med när gruppen flyger åt vänster. Dunkar in i väggen.
Lämnar Lilla Hallen med blåmärken och bakom mig följer en haltande Reebok-tjej.
