a.a

I fredags firade min släkt min tjugoåriga existens. Det var en bra kväll, med tanke på att jag stod i centrum under hela kvällen. Hela världen kretsade kring mig, precis som det ska vara. Detta inkluderade berättelser om min barndom, vilket var väldigt roligt. Jag visste redan då hur saker och ting ska hanteras:

Pappa Andersson befinner sig på Åhléns med mig, ett år. När jag var liten/yngre klippte mamma mig, vilket resulterade till att jag gav intrycket av att vara en kille. Jag sitter i kundvagnen när en tant kommer fram till oss.
Tant: Vilken söt pojke du har!
Pappa, aningen förnärmad: Det är en tjej...
Tant: Oj, ursäkta! Vad heter du, lilla vän?
Jag: Kalle.
Pappa vände på kundvagnen och gick.