När la familia var på besök

Det här är så roligt. Att jag och JK sitter, helt tacosfeta, och sjunger dansbandsklassiker med tillhörande dansrörelser är väl inte sådär sensationellt roligt. Inte heller det faktum att jag vänder mig om och blottar mitt spritsvullna ansikte (alltid vacker, alltid vacker, alltid vacker - varje dag framför spegeln) väcker mina smilgropar. Men det är Johannas desperata ansiktsuttryck som får mig att kvida som aldrig förr.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0