a.a

Förra veckan inhandlade jag en tvål. Efter några minuters luktande och överväganden vann "Honey rich" priset att bli just min tvål och lukt för de närmaste veckorna.
    Men någonting var fel. Jag kände det redan när jag öppnade locket på honungsskiten. "Jag borde inte köpa den här tvålen" flög genom min tankeverksamhet. Kunde dock inte komma på varför. De andra tvålarna var inte lika bra och de alla luktade man. Jag vill helt enkelt inte lukta man. Så, trots min gnagande känsla om att någonting dåligt kommer att hända, köpte jag "Honey rich".

Hela dagen har jag sjungt på Roxette - Milk, Toast and Honey. Kommer sjunga den hela dagen imorgon också. Och nästa dag. Och varenda jävla dag som jag kommer duscha de närmaste veckorna. Har inte råd med en ny tvål och måste tvåla in mig när jag duschar; är inte lyckligt lottad med naturligt godluktande hud. 
    Milk and toast and honey, make it sunny, on a rainy Saturday, he-he-hey. Om och om igen. Hela dagen. Varje sekund. Hur kunde jag någonsin glömma?

Ja. Jag har bestämt mig. Ska inte duscha förrän jag kan köpa en ny tvål. Det är värt det.