Till Svetlana
Svetlana är helt borta. Hon gav ifrån sig ett läte som går att likna vid en liten näbbmus som hamnat i kläm (skviik!) och sen... svart. Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting, om du inte fanns.
Kommentarer
Postat av: Anonym
IMORRN FÅR DU BESÖK AV FLERA MÄNNISKOR!
Trackback
