a.a

Varje morgon peppar jag med denna video. Egentligen är den väl sådär halvt supernördig, men det är något med den som gör mig så ultrakollektiv. Lite hopp om mänsklig gemenskap, helt enkelt. Många av dem lyser av blygsamhet, men de ställer upp ändå. Det är en kul grej och man tillhör någonting. En grupp. En flock. I en enda tagning. Bara för att.

Killen som juckar på bordet kring 2:57 är exkluderad. Han har en egen flock.