Banankartong
Imorgon flyttar jag än en gång från Piteå. Denna gång mot ännu fattigare tider än vad studentlivet erbjöd gången innan. Inget jobb och ett anorektiskt sparkonto är det livserfarenhetsrecept som jag tänker avnjuta fram till jul. Efter det kommer inte ens leopardsälar skrämma mig.
Att flytta från Klubbgärdet, tillgång till bil och ett antiEuroshopperkylskåp känns väl inte fist knock. Att flytta från staden i sig känns bra. Och trist. Tanten i stolen bredvid hos frisören sammanfattade mina känslor på ett sådant exemplariskt vis:
"Har du hört att dom ska flytta Konstgalleriet nu igen, va? Tydligen ska de nu hålla till vi bibblan. Ja som tyckt att de va ganska fint med galleriet där de va, de va ju som tjusit å kolla in när man hade varri på ICA."
Att flytta från Klubbgärdet, tillgång till bil och ett antiEuroshopperkylskåp känns väl inte fist knock. Att flytta från staden i sig känns bra. Och trist. Tanten i stolen bredvid hos frisören sammanfattade mina känslor på ett sådant exemplariskt vis:
"Har du hört att dom ska flytta Konstgalleriet nu igen, va? Tydligen ska de nu hålla till vi bibblan. Ja som tyckt att de va ganska fint med galleriet där de va, de va ju som tjusit å kolla in när man hade varri på ICA."
Kommentarer
Trackback
