a.a

05.20 ringer min väckarklocka och 18.00 är jag hemma. De första dagarna under veckan kände jag mig som en riktig vardagshjälte med frenetisk dagsplanerig och obligatorisk matlåda. Inte en mjuksbyxa i sikte (här kör vi på mogen klädkod) och ett framvuxet Metroberoende.
    Men nu har jag insett att det är så här alla andra lever sina liv och att jag har haft flyt. Jag har kunnat jobba tre veckor under sommaren och inte haft några ekonomiska problem. Jag bastat i CSN-värme, dagar med självständigt arbete och öl för 25 spänn. Med gratis inträde på den. Livet är tydligen inte så. Jag är ingen hjälte. Jag är en lackhylla från IKEA, indränkt i mellanmjölk, med ett orangefärgat kuvert i brevlådan och med lådvin i skafferiet.
    Och visst känns det bra. Jag gillar ju vin. Och tanken på pension. Då jävlar ska jag sova.