Nej.
I vardagsrummet finns en dator som tillhör mina föräldrar. Mamma brukar då och då skutta in på Facebook (för att bli förskräckt, det har visat sig att hon är livrädd för Mafia Wars) och pappa använder den för att beställa pyttesmå fiskegrejer. Nu har denna flitigt använda dator gått sönder. Mamma och pappa tycker att det är himla tråkigt. Jag ser hur mamma längtar efter att få ignorera ännu en vänförfrågan och hur pappa saknar fiskeuppdateringar. Det skär lite i hjärtat på mig och jag har därför börjat lämna min dator i vardagsrummet medan jag är på jobbet. Här är lösenordet, go wild.
Jag kommer hem från jobbet och kastar mig ned i soffan för att avnjuta ännu en brittisk miniserie med mina före detta förmyndare. Pappa har min dator i sitt knä. Han håller den helt fel och han har ett rätt likgiltigt ansiktsuttryck, och det slår mig att han inte har förstått värdet av det han har i sina händer. Jag blir lite irriterad men låter det passera. Han är ju ledsen.
Tanken på att min dator är fiskdrabbad börjar sakta flyta bort och jag fördjupar mig i de brutala morden på SVT1. Långt, långt bort bryter pappa ut i fnissattacker. Jag tar för givet att han har hittat något lustigt på jo-toob och fortsätter klura på vem mördaren kan tänkas vara. Fnisset fortsätter och när han till slut utbrister "Hajn ska ja ha på telefåån!" måste jag ge upp.
Min datorn har nu lämnat vardagsrummet för gott.
