Inför valet
Jag låg i min säng, som jag ofta gör under nätterna, och försökte, som så många andra också gör i sängar, att somna. Det var omöjligt. Åh, tröttheten var slående, min kropp skrek efter återhämtning (från vad vet jag faktiskt inte) och jag hade räknat så många får (ja, ibland räknar jag får) att jag hade uppgraderat till kaniner. Himla tråkigt djur så jag borde ha somnat. Men nej. Den kraftiga muren av snor i min vänstra borre försvårade luftintaget och även om jag andades genom munnen kunde jag ändå ana livsblockeringen. Himla konstig grej, allt snor samlas alltid (alltid!) i min vänstra borre. I alla fall. Jag bedrev en kamp mot mitt snor och till slut, efter en miljon får och kaniner, föll die mauer. Jag blev så lättad och onaturligt lycklig att jag berikade händelsen med ett par glädjetårar. Men tårarna droppade enbart från vänster öga. Det högra ögat var lika torrt som den högra borren var snorfri. I och med att jag även är vänsterhänt tolkar jag händelsen som en uppmaning. Alla är vi berörda av det kommande valet. Nu jävlar ska det röstas.
