a.a

Jag bor hemma, det är väldigt trevligt. Då jag har ett jobb som visserligen är oerhört fint men inte allt för väl avlönat (timanställd, got to love it) uppskattar jag föräldrarnas ekonomiska trygghet. Den möjliggör ett snabbt expanderande sparkonto, som snart knuffar mig bort till en annan världsdel. Med enbart en telefonräkning och ett CSN-lån att ta hänsyn till pimplar jag snart koksnötdrinkar på en avlägsen strand. 
    Min myndighetsförklaring har med tiden bleknat en aning och diskussioner som var aktuella under min obligatoriska skolgång har en tendens att dyka upp allt oftare. Ibland ställer jag in tomma filpaket i kylskåpet för jag har helt enkelt inte tid eller lust att skölja ur dem, och det gör mamma vansinning. Förstår inte varför, det är väl rätt spännande inför frukosten; kommer paketet vara tomt eller fullt? Vem vet! Spänningar i vardagen, gott folk. Mamma fick något hatiskt i blicken då jag presenterade denna positiva syn på tomma filpaket. Det slutade med att jag låste in mig på mitt rum med lila väggar och silvriga hyllor.
    Men i det stora hela trivs jag med mina föräldrar. När jag jobbar kväll och kommer hem brukar jag krypa ned i soffan med mamma och slötitta på Efterlyst. På helgerna är frukosten redan framdukad då jag kliver upp. Det luktar kaffe i hela huset och vi småbråkar om lokaltidningen. Mamma vinner och vi tävlar i Fem Frågor. Pappa fuskar. Pappa vinner. Jag och mamma suckar älskvärt. Mikaela, min numera vuxna lillasyster som har valt att bo själv i huvudstaden, brukar stiga upp när frågesporten är avklarad. Hon är som vanligt väldigt blek och hennes hår är vackert ruffsigt. Jag sniffar lite på henne. Hon blir sur. Hon lämnar tefläckar över hela köket. Mamma fräser till. Mikaela muttrar. Är inte det livet, så säg.