a.a

Jag jobbar med kundvård. Det är himla trevligt, för jag gillar både kunder och vård. Egentligen gillar jag när jag är kund och blir vårdad, men får man inte grekiskt lantbröd tar man limpa. Jag trivs, faktiskt. Kunderna är i stort sett trevliga och jag går verkligen in i rollen som en äkta vårdare och avslutar samtalen med "Sköt om dig nu", "Ta hand om dig" (som en hyllning till Pernilla Wahlgren och Garnier) eller "Hare så himla bra nurå". Det är smörigt men tyvärr kommer det naturligt. Jag är en vårdare. Och det gör ont. Med mina arbetsuppgifter är det farligt lätt att göra fel och så oerhört svårt att göra rätt. Efter ett arbetspass är det omöjligt för mig att sova. Kundbilder med tusentals fakturor hoppar in under mina ögonlock och jag tokgräver i mitt minne - reducerade jag priset på rätt faktura? Skickade jag en blankett? Gav jag rätt information? Min hårbotten har börjat svida efter flera timmar av sömnlöst sängrullande. Fram och tillbaka, gnugg, gnugg mot kudden. Jag tillhör inte kuddgnuggarna som vaknar med ett fräsigt parningsruffs utan jag har istället utvecklat ett kråkbo som är bortom allt förstånd. Och när jag kommer till jobbet efter en orolig natt möter jag ett mail som säger: "Hoppas inte att du gav kunden en gratismånad, för det är omöjligt i detta fall". Fel, fel,  fel.