Yrkeslivet
Förra veckan började jag på mitt nya jobb, som inte längre är nytt utan det är bara mitt. Mitt jobb, som har gratis kaffe, som smakar drygt diskmedel. Jag köper jämt diskmedel som är dyrt och drygt, det räcker längre (och är därmed billigare) men om kaffet ska smaka diskmedel skulle jag hellre välja den rinniga och billiga (men dyra i det långa loppet) sorten. Så kaffet är inte alls bra på mitt nya jobb, som inte längre är nytt. I fredags bestämde jag mig för att strunta i kaffemaskinen och ta med mig eget i en liten termoskopp. Jag har flera termoskoppar men ingen av dem är speciellt snygg. Jag gillar att omge mig av snygga saker. Det är därför jag har lila väggar och silverfärgade hyllor i mitt rum. SNYGGT. I alla fall, jag köpte en ny och snygg termosmugg så att jag kunde ta med mig eget kaffe till jobbet, vilket jag gjorde i dag. Det var inte alls roligt. Min fina, gröna mugg höll inte tätt och kaffet hann bli kallt innan jag kom till jobbet. En halv kopp kallt kaffe. Vilken äcklig måndag. Jag tvingades till att dricka fem koppar te och kissade totalt sju gånger under dagen. Jag kan inte köpa en ny termosmugg, jag är inte rik och dessutom valde jag min gröna och inkontinenta kopp med stor omsorg, jag måste använda den. Men den är ju värdelös. Jag vet inte hur jag ska lösa detta. Diskmedel med en gnutta pulvermjölk är inte ett alternativ och jag orkar inte kissa sönder dagarna. Åh.
Undra om detta är den kortaste texten med flest 'jag' i hela världen. Får vi nog aldrig veta. Ja, ja.
