Uppdatering
Under två år har jag kutat omkring. Upp och ned i landet (och utanför). Från Piteå till Umeå till Piteå till Stockholm till Piteå till Asien. Herregud, vad mycket vin jag har druckit. Det har som alltid varit en liten tröst, att få göra sig lite fin på lördagskvällen och inte behöva tänka på att jag faktiskt inte har någon aning om vart jag är på väg. Massa mascara, snygg rumpa-strumpbyxor, volume overload i håret och smycken. Det blir ännu roligare efter några glas, för då är man helt plötsligt snygg. Fast kanske lite mer mascara innan vi går ut. Sedan har jag dansat. Dansat bort vetskapen om att jag inte alls ser ut som Shakira när jag rör på mina höfter, men det gör ju faktiskt ingenting. Allt ordnar sig ändå. Fast det är kul att låtsas, om bara för en kväll.
Jag har aldrig lyckats slå rot, känna mig hemma. Visst är Piteå både hemma, fint och välbekant men det har inte varit så roligt att vara vuxen i gamla flickrummet. 90-talet har aldrig släppt taget och de lila väggarna med de egenmålade silvriga hyllorna är fortfarande kvar. CSN-räkningen har känts om möjligt ännu mer motbjudande då mina gamla idrottsmedaljer har dinglat ovanför mig. Livet har, för att summera det utan att behöva blaha:a, varit i pausläge.
Men jag avslutade det med stil, hela uppehållet. Asien var över förväntningarna och jag fick dela upplevelsen med min äldsta vän.
Nu flyttar jag igen men den här gången är det inte en konsekvens av rastlöshet, nu är det något planerat. Jag har till och med hunnit varit på Skatteverket för en folkbokföringsändring. Mot Uppsala och samboliv! ICA-kort, gemensam TV och trådlöst internet. Och ja, mitt livs kärlek i samma lägenhet. Stort plus. Enda problemet jag nu brottas med är kärlekens kärlek för fotboll. Men det ordnar sig. Antingen hotar jag med menslakan eller så köper jag en Tottenham-tröja och ger upp. Menslakan känns dock lite bekvämare.
