Hej, Uppsala
Packa är den svåraste vardagsaktiviteten jag vet. Jag kan inte ens packa min varje-dag-väska. Så fort jag hoppar in i någon kiosk för att köpa ett litet tuggummi eller liknande måste jag alltid kasta upp väskan på disken, le ursäktande med röda kinder mot biträdet, rota i väskan, komma på att det är hopplöst och börja lasta upp saker. Upp på nyligen nämnda disk hamnar någon bok, läppglans, tamponger, gamla flygbiljetter (slänger aldrig flygbiljetter då jag fått för mig att man kan behöva bokningsnumret till något senare tillfälle.) Nu senast slängde jag även upp en frusen älgfärs.
Flytt- eller reseväskor är logiskt nog ännu mer kaotiskt fullproppade. Jag försöker trycka ned hela mitt liv i väskorna. Jag vill inte vara utan något. Kläder jag inte använt sedan 90-talet (slänger aldrig något, kan inte, gör ont i själen) packar jag ned i dessa arma väskor vars dragkedjor aldrig är långlivade. Kanske jag ska passa på och byta klädstil nu när jag byter stad, tänker jag och Savannbyxorna åker med en hiskelig fart ned i djupet. Byxorna hamnar givetvis längst bak i den nya garderoben. Jag gillade ju inte ens Savannbyxor när de var i ropet, varför skulle jag gilla dem nu?
Mitt packningssätt har sina konsekvenser. Väskorna blir så fruktansvärt tunga och de är så många och jag får blåmärken och jag blir svettig och folk kommer inte förbi mig och jag försöker flytta på mig men tappar en väska och en vante och jag måste böja mig ned och ansiktet bränner och svetten rinner och jag som hade duschat och fixat håret i dag.
Under gårdagen tog jag hela mitt liv till Uppsala och i slutet av mitt reseflängande kastade jag av mig den tyngsta väskan och sparkade på den. Träffade vinflaskan (som absolut var tvungen att följa) och har nu en defekt tå.
Men här är det fint. Husbond och jag har druckit kaffe ur likadana muggar. Vi har lyssnat på radio och skrivit handlingslapp. Ätit yoghurt och lyssnat på Cornelis. Bäddat sängen och diskat. Gått varsin gång på toa och tvingat den andra att ha jättehög musik på medan.
Självklart offrar jag en tå för det här.
