Ny i klassen
Första skoldagen nalkas och jag kan inte sova. Jag vrider på mig, snurr, snurr, snurr. Jag petar på Daniel. Jag ser både "100 dagar" och "Bibliotekstjuven". Inte ens en liten gäsp. Snurr. Vatten. Av med långkalsongerna. På med långkalsongerna. Kuddbyte. Peta på Daniel. Leka med Daniels fingrar. Dra lite i benhåret (ej mitt, är inte kvinnlig version av Chewbacca.)
Till slut faller jag i något slags dvala för att kliva upp tre timmar senare. Är så pass blå under ögonen att jag överväger att köra på någon typ av utklädnad, då det inte fanns en chans att ringarna kan täckas av diverse hudkladd. Robinson-Robban kanske kan fungera som musa. Vill dock inte förknippas med b-kändis så jag kletar och kladdar. Märker efter ett tag att min hudton är några nyanser mörkare än mitt kletiga kladd, som införskaffades långt innan Asiens obarmhärtiga sol. Ser ut som brun och beige panda. Försöker tona den animaliska looken med hjälp av rouge. Ser nu ut som röd och beige panda. Ctrl-z...
Luffar iväg mot skolan. Är rädd för att bli fridlyst av djurrättsaktivister. Väl inne i salen ser jag till att sätta mig så pass långt upp som möjligt. Detta är en väl utvecklad strategi jag använder mig av, då jag alltid är först på uppropslistor. Ingen orkar kolla bakåt, alla kollar fram. Perfekt läge då jag aldrig har kunnat kontrollera min nervositet och tenderar att svettas kopiösa mängder under första skoldagar och så vidare. Rädslan för perspiranta LP-skivor är dock ett minne blott då jag lärt mig med åren: alltid svart, alltid kofta. Då svetten sträcker sig ned ända till händerna brukar jag aldrig bära ringar, kan ju hända att de glider av fingret. Hade varit tråkigt. Vad jag dock inte kan kontrollera är rösten. Den är svag och målbrottslig. Dessutom har jag resliga svårigheter med att veta hur man svarar på sitt namn, när det är i uppropet. Jag är först, jag sätter ribban. "Här"? "Ja"? "Närvarande"? Ska jag vinka också? Hålla upp ett finger? Det brukar alltid sluta med att jag måste upprepa mig då rösten alltid brister. Jag vinkar och håller upp ett finger. Säger "här", "ja" och "närvarande".
Under just denna skoldag är mitt namn inte först utan nästan sist. Upproparinnan har redan innan gett tydliga direktiv om att vi ropar "Här!" utan att hålla upp någon hand, då hon ändå inte kommer att se den. Rösten håller. Är torr, både under armar och i händer. Gör diskret under-armen-sniffning och märker att jag till och med luktar gott. Varför hade jag legat sömnlös? Hade kunnat glida in som osvettig och godluktande människa, inte röd-beige panda. Typiskt.
Till slut faller jag i något slags dvala för att kliva upp tre timmar senare. Är så pass blå under ögonen att jag överväger att köra på någon typ av utklädnad, då det inte fanns en chans att ringarna kan täckas av diverse hudkladd. Robinson-Robban kanske kan fungera som musa. Vill dock inte förknippas med b-kändis så jag kletar och kladdar. Märker efter ett tag att min hudton är några nyanser mörkare än mitt kletiga kladd, som införskaffades långt innan Asiens obarmhärtiga sol. Ser ut som brun och beige panda. Försöker tona den animaliska looken med hjälp av rouge. Ser nu ut som röd och beige panda. Ctrl-z...
Luffar iväg mot skolan. Är rädd för att bli fridlyst av djurrättsaktivister. Väl inne i salen ser jag till att sätta mig så pass långt upp som möjligt. Detta är en väl utvecklad strategi jag använder mig av, då jag alltid är först på uppropslistor. Ingen orkar kolla bakåt, alla kollar fram. Perfekt läge då jag aldrig har kunnat kontrollera min nervositet och tenderar att svettas kopiösa mängder under första skoldagar och så vidare. Rädslan för perspiranta LP-skivor är dock ett minne blott då jag lärt mig med åren: alltid svart, alltid kofta. Då svetten sträcker sig ned ända till händerna brukar jag aldrig bära ringar, kan ju hända att de glider av fingret. Hade varit tråkigt. Vad jag dock inte kan kontrollera är rösten. Den är svag och målbrottslig. Dessutom har jag resliga svårigheter med att veta hur man svarar på sitt namn, när det är i uppropet. Jag är först, jag sätter ribban. "Här"? "Ja"? "Närvarande"? Ska jag vinka också? Hålla upp ett finger? Det brukar alltid sluta med att jag måste upprepa mig då rösten alltid brister. Jag vinkar och håller upp ett finger. Säger "här", "ja" och "närvarande".
Under just denna skoldag är mitt namn inte först utan nästan sist. Upproparinnan har redan innan gett tydliga direktiv om att vi ropar "Här!" utan att hålla upp någon hand, då hon ändå inte kommer att se den. Rösten håller. Är torr, både under armar och i händer. Gör diskret under-armen-sniffning och märker att jag till och med luktar gott. Varför hade jag legat sömnlös? Hade kunnat glida in som osvettig och godluktande människa, inte röd-beige panda. Typiskt.
Kommentarer
Trackback
