a.a

Ett tålamod som växer tillsammans med erfarenheten är det viktigaste. Jag kan inte bara dra av den lilla biten likt ett plåster, utan först måste jag pilla lite på båda sidorna för att sedan låta den växa sig lite längre. På det sättet växer den rakt upp och inte längs sidorna, vilket ger mig ett ypperligt läge att komma in under den. Om man är rutinerad börjar man pilla upp sidorna redan när den bara är en liten plutt och därigenom ökar tillfredsställelsen; på det sättet kan man ta bort biten ända från roten. 
    Jag ger det några kvällar. Det kan göra rätt ont att ta bort biten för tidigt och jag kan inte förneka nöjet med att sakta få bygga upp en riktigt fint utgångsläge. På det sättet vet jag dessutom precis vilken kväll jag ska agera, då förjobbet är avklarat och jag kan använda alla mina redskap och krafter under en och samma gång.

Vissa stickar, målar eller löser korsord. De kategoriserar sysslorna som "deras hobby". När frågan angående min hobby har ställts har jag alltid krypt in i böckernas trygga hörna. Det är socialt acceptabelt att ha böcker som hobby. Och visst gillar jag att läsa. Men egentligen är böckerna enbart ett komplement till mig egentliga hobby: Att klösa bort tånaglar (medan jag läser eller ser på diverse serier.) Men det känns långt från socialt acceptabelt att inte ha några tånaglar. Vill inte vara oärlig mot mig själv eller min omgivning men har insett att vissa finner min hobby motbjudande. Tveklöst tråkigt. Hade varit kul om jag hade haft fler hobbykamrater, vi hade kunnat ha nagelkvällar och tåjuntor. Antar att det är en utopisk önskan.