a.a

Mamma har länge försökt dra tillbaka hennes navelsträng till de mörka områden där den hör hemma, men jag håller ett stadigt grepp kring slemrepet. Aldrig att jag släpper. Trots flytt och vuxenaktiviteter kryper jag alltid in i mammas famn när jag är hemma, även om hunden redan ligger där och försöker ta min plats. Kan han ju glömma, det lilla fanskapet. Eller nej, nu ångrade jag mig: älskar dig, vovvsigull! När matte kommer hem ska vi pussas och gå i skogen där du får bajsa precis var du vill. 

Mina föräldar (minus hund, han är på kollo hos farmor och farfar) kommer på fredag och jag har börjat räkna timmar.