a.a

I flera års tid har jag vid varje födelsedag och julafton önskat mig Ralph by Ralp Lauren. Det är en parfym. Jag har vid ett tillfälle fått en parfym, dock en helt annan. Den luktar i och för sig vansinnigt gott, så det gick på ett ut. Men jag har inte släppt taget om Ralph. Jag vill HA Ralph. I vanlig ordning önskade jag mig gubben denna födelsedag också och hade höga förväntningar: "Jag vill inte ha något i present, men jag vet att ni ändå kommer att ge mig något, för det gör man, och jag vet att ni vill ge mig något, så därför meddelar jag er att jag vill ha Ralph. Ingenting annat. Bara Ralph. Och att ni kommer ner på besök!" sa jag uttryckligen till mamma och pappa.
I söndags fick jag min present. Det var inte en silvrig gubbes sinne för dofter intryckt i en blå kartong, det var en kamera. Och den kastar Ralph långt ned i källsorteringen. Nöjet med en kamera ter sig mer långvarigt än parfymens sprut-slut-situation. Det är faktiskt inte så roligt att lukta gott, inte i jämförelse med min superkamera i alla fall.


Detta är INTE gjort i Paint, det är gjort direkt i kameran. Satt ganska
länge med denna bild. Hade väldigt kul.



Mickan i söndags. Hon kom direkt från partyt, iförd en snygg och väldigt
genomskinlig klänning. Hon var riktigt läcker, men förmodligen var den
mer uppskattad på dansgolvet kvällen innan än hos Mickans gudmor,
tillika mammas bästa vän. Med i sällskapet fanns även: mamma, pappa
och en liten kille på åtta bast. Hela situationen kändes väldigt... exponerad.

(PS. Den gula texten utgör ordet 'naken', följt av ett blått utropstecken.)


Mina långkalsonger. Det verkar som att man kan ta kort genom att bara
stryka fingret längs kamerans display. Visste jag inte och därav denna
kontroversiella fotokonst.