a.a

Förkylning är så oerhört underskattat inom offerdebatten. Mest troligt på grund nyansieringen inom detta sjukdomstillstånd. Man kan vara "lite snuvig", "hängig" och ha "ont i halsen". Det är inte förkylning. Det är början av en förkylning som bör tilldelas ett eget namn. Eller så bör det kort och gott heta 'förkylning' då det inkluderar ordet 'för'. Många anser att man bör arbeta, studera och fortsätta i sitt vanliga tempo när man är förkyld. Om tillståndet 'förkyld' menas det ovan beskrivna tillståndet är jag böjd att hålla med. Om 'förkyld' menas det riktiga, äckliga tillståndet protesterar jag nästäbbt emot, med allt snor och slem jag har i min makt.

I dag tvättade jag. Vi bor en liten trappa från tvättstugan. Efter första svängen ned till stugan tog jag hissen. Sedan duschade jag bort mitt sjukliga svett. Sedan gick jag till affären. Jag andades så kraftigt (med en farlig andedräkt) efter den lilla promenaden att kryddburkarna vibbrerade när jag passerade dem. 
    Min kropp är rik på feber, min näsa har ett påtagligt överskott av snor och när jag pratar rasslar slemklumpar i halsen. Min näsa har miljontals små sår runt vingarna trots användning av mjuka näsdukar.

När man är förkyld är man sjuk. Man är inte lat. Man är inte mentalt svag. Man är sjuk. Jag kommer aldrig att rucka på den här punkten. Förkylning bör få upprättelse, för det är en vanlig sjukdom som förstör ungefär en vecka av ens liv. Den veckan blir inte bättre av att man förväntas ta en värktablett och ro vidare.


Och ja, detta är ett viktigt inslag i samhällsdebatten. Förväntar mig inbjudningar till diverse program. Kan tänka mig Uppdrag Granskning: Hur vi förväntas vara järnmänniskor trots virus i kroppen.


Mvh
Offer