a.a

Jag har bott själv i sex månader totalt i mitt liv. Då bodde jag i korridor. Annars har jag bott tillsammans med bara underbara människor. Trots det är jag väldigt duktig på att vara själv. Jag älskar att gå på stan med bara mina önskemål och villkor. Jag vill gärna handla själv och titta på alla tusentals innehållsförteckningar (förutom dem på slisksaker, som Ben & Jerry, då vill jag inte veta).
     Men när det kommer till middagar och matval, då blir det knepigare. När Daniel är hemma utgår vi alltid från kött och sedan väljer vi sås och grönsaker. Gott och enkelt. Men nu när jag är själv, då orkar jag inte slänga in en stek i ugnen. Och hur mycket jag än försöker förneka det så har kolhydrater det största rummet i mitt hjärta. Och mage.
    Kött är gott. Kött är ganska nyttigt. Kött är bra. Men ingenting slår ett färskt Frisco-bröd. Jag behöver inte ens någonting till. Hur ofta äter man enbart kött, utan salt och peppar och hela karusellen? Aldrig. Men Frisco. Jag vill ha det här och nu, utan tillbehör. Ge mig det bara.

Med de tankarna gick jag till ICA igår (givetvis i långkalsonger). Jag tänkte att nu, nu ska jag passa på att äta det jag vill. Jag kom hem med glass och chips. Och det fungerade utmärkt till lunch och middag. När du är ensam ser ingen dig äta, tänkte jag, och jag grisade på. Sedan sneglar jag åt vänster. Där, i köket i grannhuset, sitter ett helt sällskap. Och har mig som underhållning. Jävla grannar. Sallad till middag i dag.