Datatjejen i huset mittemot.
Vår lägenhet har ett hörn av fönster. Vissa skulle se fördelar med att mycket ljus skulle berika lägenhetern. Jag, å andra sidan, har genom detta utvecklat ett maniskt intresse: snoka på grannarna.
Från soffan ser jag in i ungefär hundra lägenheter (kan vara fler) och har fullständig koll. Vissa är mer intressanta än andra. Tyvärr har en av mina favoritlägenheter fått nya ägare. De förra bestod av ett tjejgäng, osäker på det totala antalet, som alla älskade att kolla sig i spegeln. De hade ofta fester och dansade alltid precis innan utgång. Och speglade sig samtidigt. Väldigt underhållande. Tyvärr bor ett tråkigt par där nu och ingen av dem kollar sig i spegeln.
I lägenheten ovanför bor Scary Red Guy. Han har en stor, röd och klotformad lampa i fönstret och från just detta fönster brukar han stå och enbart stirra rakt ut. Han bara står där och tittar, med armarna hängandes längs med sidorna. En gång stirrade han rakt på mig. Efter det har jag övervägit att inte tända lampor.
En annan granne jag inte är rädd för, men snarare rädd om, är Crazy Smokerson, även kallad CS. Han bor på femte våningen och HÄNGER UTANFÖR FÖNSTRET NÄR HAN RÖKER. Är han inte rädd om livet sitt, undrar jag i all panik.
Hur som helst, den absolut bästa grannen är Den nakna kocken, som inte på något vis liknar Jamie Oliver men som däremot brukar laga mat i bar överkropp. Ibland har han dock ett förkläde i svart läder. Det roliga med honom är att han jämt lagar mat ofantligt sent. Som nu, precis nu, står han framför en rykande kastrull. Igår startade han ett långkok kring 23.30. Han är helt underbar. Han har ofta kompisar och det var just detta sällskap som igår såg mig grisa runt med chips och glass. Så jag skulle vilja säga att snokandet är ömsesidigt.
Undra hur de uppfattar mig. Jag har under tre dygn varit som fastklistrad med datorn i knät här i soffan. Anledningen är att min kurslitteratur är digitaliserad. Men de kan ju inte grannarna veta. De kanske kallar mig Datatjejen, och i precis det här ögonblicket snokar de på mig och ser mig knappra frenetiskt på tangentbordet. Om de bara visste att jag skrev om dem.
Och vi tar vår lilla tvättsvamp och känner hur lugnet och tillfresställelsen sköljer över oss.