Paris.
Min syster fick en resa till Paris av sina vänner när hon fyllde 20. Då passade jag på att följa med. Mitt i skolans mest hektiska vecka packade jag ned mina finaste kläder och drog. Vi har ätit, ätit och druckit vin. Under andra dagen gick Sarkozy och Bruni förbi oss på en helt folktom trottoar vid Seine. För övrigt blev jag sjuk efter första natten och har maniskt knaprat värktabletter för att hinna göra, äta och dricka allt som var planerat.
Nedan följer ett bildregn som förklarar varför resans maniska tablettslukande var värt dagens febernivå och slemhalt.
Jag och min filt nedanför Sacre Coeur.
Kaféet och tesalongen Laduree, som finns i exklusiva och turisttäta områden
runt om i Paris. Det är känt för sina makroner och jag förstår varför.
200 spänn senare och så himla mycket lyckligare tog jag denna bild.
Musslor och vin till lunch.
Min vackra syster på en restaurang i Marais. Här satt vi under vindruvor
och åt anka bland annat.
Lastbil med DJ-bås och dansande festivalmänniskor kom förbi. Vägarna
var avspärrade lite överallt för detta dansande tåg av människor.
De dracks öl ur burkar överallt och Bob Sinclair sjöng.
Sjukligt god löksoppa på världens bästa restaurang i Montemartre.
Vi hängde mycket därikring, dels för att vi älskar Amélie men även
för att där var Paris som vi tycker att Paris ska vara.
Vi vandrade omkring i de exklusiva kvarteren vid 16ème och där såg
vi även detta ståtliga torn.
Här har vi fiket där Amélie arbetade i den fina filmen. Tydligen gick
affärerna rysligt dåligt innan filmen. När den förra ägaren sålde detta
lilla krypin gick avtalet bland annat ut på att den nya ägaren skulle
bevara så mycket som möjligt. Det enda som inte fanns kvar var det
lilla cigarettbåset.
Där tog vi en drink. Mickan drack en Crazy Amélie och jag tog en GT,
där man fick tonic i en karaff vid sidan om. Himla perfekt, då jag gillar
min GT som en Gt, det vill säga lite tonic och mycket gin.
Vackra Montemartre. Här vill jag att min fina syster ska bo när hon
flyttar till Paris, som hon mycket väl kan tänka sig att göra.
Nedan följer ett bildregn som förklarar varför resans maniska tablettslukande var värt dagens febernivå och slemhalt.
Jag och min filt nedanför Sacre Coeur.
Kaféet och tesalongen Laduree, som finns i exklusiva och turisttäta områden
runt om i Paris. Det är känt för sina makroner och jag förstår varför.
200 spänn senare och så himla mycket lyckligare tog jag denna bild.
Musslor och vin till lunch.
Min vackra syster på en restaurang i Marais. Här satt vi under vindruvor
och åt anka bland annat.
Lastbil med DJ-bås och dansande festivalmänniskor kom förbi. Vägarna
var avspärrade lite överallt för detta dansande tåg av människor.
De dracks öl ur burkar överallt och Bob Sinclair sjöng.
Sjukligt god löksoppa på världens bästa restaurang i Montemartre.
Vi hängde mycket därikring, dels för att vi älskar Amélie men även
för att där var Paris som vi tycker att Paris ska vara.
Vi vandrade omkring i de exklusiva kvarteren vid 16ème och där såg
vi även detta ståtliga torn.
Här har vi fiket där Amélie arbetade i den fina filmen. Tydligen gick
affärerna rysligt dåligt innan filmen. När den förra ägaren sålde detta
lilla krypin gick avtalet bland annat ut på att den nya ägaren skulle
bevara så mycket som möjligt. Det enda som inte fanns kvar var det
lilla cigarettbåset.
Där tog vi en drink. Mickan drack en Crazy Amélie och jag tog en GT,
där man fick tonic i en karaff vid sidan om. Himla perfekt, då jag gillar
min GT som en Gt, det vill säga lite tonic och mycket gin.
Vackra Montemartre. Här vill jag att min fina syster ska bo när hon
flyttar till Paris, som hon mycket väl kan tänka sig att göra.
Kommentarer
Trackback
