a.a

Zara säger:

jag hänger inte med han

Zara säger:

jag utnyttjar han bara när jag behöver


Stackars. Han är säkert upp över öronen kär i min fina London pal.

... dela med mig av den gågna helgens tokigheter.

För att hylla Narcissus väljer jag naturligtvis att enbart lägga upp en bild på mig själv.

Ibland gör jag saker bara för att jag inte borde. Det är psykologiskt bevisat att människor gillar sånt, dumma djur som vi är. För mig handlar det mest om destruktiva handlingar, som skadar mig men som jag ändå utför. Som när jag ser på MTV en hel dag och blir helt hjärntvättad av sextonåringar som har en stor fezt, eller grabbar med stora muskler som snackar gangztah och fixar bilar. Jättefarligt. Men jag sitter ändå i soffan i långkalsonger och lyssnar på little rich bitch och hennes "That's juicy! It's all so juicy! I AM JUICY!". Sedan blir det reklam och lilla kaninen dyker upp och sjunger "Du är så söt jag blir så glaaaad! Vi kan kramas varje daaaag! Tillsammans våldtar vi baaarn!". Men jag rör mig inte ur fläcken. En gång såg jag till och med ett avsnitt av Cribs som jag redan sett. Så farligt pantad är jag.

Skaffade mig en hobby idag. Det var längesedan jag hade en. Om jag nu någonsin har haft en... Räknas bita på naglarna? Jag gillar det och det krävs många års träning för att få till det rätta knycket. Definitivt en halv hobby, åtminstone. Ja, i alla fall, min nya hobby: Tradera. Har inte riktigt gillat det förut, men nu kan jag inte sluta. Idag lade jag till tjugo auktioner på min minneslista. Jag vill inte ens ha trosorna från Lindex. Däremot ville jag verkligen ha en väska, min väska, VÄSKAN. Den var ett andetag från perfekt. En minut kvar, jag har det ledande budet. Uppdaterar, märker att jag ligger tvåa. Lägger budet på 290:- och är så jättemegasäker på att min väska har blivit min. Då kommer supersöt_fnizz_88, den lilla snorkusen, och trycker in ett bud när det enbart återstår några sekunder. Och jag förlorade.
Det är farligt det där med att ha en hobby; direkt efter förlusten kände jag ett enormt hat mogna inom mig. Jag vill söka upp fnizzet och ta tillbaka DET SOM ÄR MITT! Och det slutar inte där, jag vill göra illa människan också, raka av ögonbrynen eller något. DET VAR MIN VÄSKA!

Idag är det helt obeskrivligt kallt. Näsborrarna klibbar ihop, kinderna blir alldeles för röda (inte sådär "vårsnyggt" som alla skönhetsexperter säger) och spottloskan blir till is innan den når marken.
Just denna iskalla januaridag bestämmer Fanny att vi ska ta buss 69. Jag vet att den bussen inte är att lita på, vilket jag dessutom påpekar ett flertal gånger. Men enligt hierarkin är jag tydligen underordnad, för visst fan hoppade vi på 69:an (Megatron).

30 minuter senare står vi mitt i Koler och har ingen aning om när nästa buss anländer.

Min tvillingsjäl, Classy Sassy, gör en Kung Fu Panda (eleven blir mästaren) och jag är så stolt.  

Johanna säger:

Du gör så att jag känner mig dissad

dränkt i spya och nerpissad

Du gör att mitt hjärta känner att det vill sluta slå

Och det är det inte många som kan få

Jag har inget att supa ner mig av

Jag känner mig som familjen kjells slav

Det enda som skulle underlätta vore om du skulle visa att du vill kommunicera med lilla jag

för det känns som att jag inte har pratat med dig på ett slag

Nu börjar tårarna rinna, och känner att mitt hjärta sakta försvinna

detta blir min sista rad i denna konversation,

om du skulle ringa mig skulle det vara en sensation

Notis: Vi har redan pratat en gång idag.

Imorgon ska jag leva i mediecelibat, vilket betyder precis som det låter. När uppgiften gavs ut var min spontana tanke att det hela skulle bli lätt och befriande. Nu, när jag är lite smartare än för någon timma sedan, förstår jag vilken resande svår uppgift jag har framför mig. Vad gör man när man inte:

Tittar på TV/film?
Sitter vid datorn?
Lyssnar på musik?
Spelar TV-spel?
Läser en bok?
Bläddrar i någon tidning?
Har radion på?
Löser sudoko?
Pratar i telefon?

Ja, ni förstår säkert. Min lösning är sömn. Jag ska sova mig igenom dagen.

Älskar min utbildning.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta. När chocken har lagt sig återkommer jag med min fullständiga analys av dokumentärserien. Tills dess:

Igår fyllde alexandraandersson.blogg.se tre år. Här har ni:

2006: http://alexandraandersson.blogg.se/2006/june/alalala-life-is-wonderful.html#comment
Mitt liv var tydligen fyllt av heta grabbar och sol. Jag gillade coola ord som "dax" och hade den rätta inställningen till träning, som jag uttryckte väldigt klart med några "snark" och "urk".

2007: http://alexandraandersson.blogg.se/2007/november/basta-tiden-pa-dagen.html#comment
Fokus låg helt klart på rätt ställe i detta inlägg. Resterande inlägg från det året var samhällsinriktade med överanalyserade argument och dåligt formulerade meningar. Förmodligen en konsekvens av min ständiga upprördhet.
 
2008: http://alexandraandersson.blogg.se/2008/march/en-nagot-overdriven-bild-av-smastadslivet.html#comment
Hade skaffat mig lite perspektiv.

Hur kan vi hylla utseende istället för hjärna?  Hur kan vi låta modebloggarna ta över världen och vad säger det om oss?

Snart framstår vi som ingenting annat än ett skal.

En utav annonserna under mina inlägg skriker ut att Gud älskar mig. Jag har under en relativt lång tid irriterat mig på denna annons, eftersom den inte riktigt passar in på min sekulariserade skitblogg. Så jag klickade mig in på sidan, där Gud tydligen älskar mig. Hemsidan ger ett högst tvivelaktigt intryck när den erhåller dålig uppbyggnad och blottar stor inkompetens inom webbproduktion. Slutsats: En seriöst organisation skulle aldrig ha en sådan dålig hemsida.
Mitt intresse stiger naturligtvis i och med detta faktum och jag klickar mig in på "4 steg till Gud". Längst ned på sidan berättar organisationen att om jag ber en viss bön så accepterar jag Jesus och därmed tar emot honom som herre över mitt liv. Nedanför bönen, som de så snällt publicerat, finns en stor länk med ett "JA". Jag klickar. Jag blir gratulerad. Jag blir ombedd att fylla i mina personuppgifter så jag kan ta emot "material". Aha, så det ligger alltså ekonomiska intressen vid denna hemsida. Vilken bluff.  Än en gång försöker organisationer/föreningar gå med vinst med det argument som tydligen aldrig slår fel: Gud älskar dig (och han förlåter dig om du köper lite material av oss).

CSN, storhandla och tvätta.
Motionera, plugga och städa.
Vakna, gå i skola och sova.
Räkningar, försäkringar och diska.
Banklån, bakfylla och stryka.

Nu när jag har sett Twilight har jag blivit väldigt medveten om hur mitt liv ser ut.

Paradise har blivit belönat med Spotify och vi har hoppat på ett musikaliskt nostalgitåg. Nyss chockerade jag med att kunna hela QBN flow - Dagboken. Förstår inte varför jag väljer att inkludera mer människor till detta faktum, men... Ja.
Nu nöter vi Ebba Grön och har skapat oss ett lufspelande band. Gracias a la vida.

Ibland, för att tortera mig själv, brukar jag läsa gamla inlägg. De är identiska med mina dagboksinlägg på lunar. Jag behandlade verkligen djupa ämnen, exempelvis hur man ska klä sig på valborg. Snacka om att vässa hjärnan. 

Detta inlägg kan ni ta som ett försvarsargument. Det händer mycket på tre år.

Jag och Johanna var på utflykt på Ålidhem. Snön knastrade under våra illaluktande Nike-skor när vi hade det trevligt i Umeås vackraste stadsdel. Vi kunde inte undgå att titta in genom alla de tusen olika fönstren för att möjligtvis samla på oss några nyttiga inredningstips. Något fångade vår uppmärksamhet lite extra, och det var inte en lampa från IKEA:s nya sortiment. Det var en kvinna med ovanligt långt hår. Hon satt i en lägenhet på bottenvåningen - naken. En svarthårig figur med dödskalle-tryck dök helt plötsligt upp bakom henne. Han började sakta smeka hennes hår och rygg. Vi gapade. Vi stirrade. Vi rörde oss inte ur fläcken. Vi låtsades vara vilse och prata i telefon när andra människor gick förbi. Vi var fängslade. Vi var på väg att bevittna en sexakt - LIVE! Då, utan någon som helst förvarning, vände sig dödskallen om och det stod nu klart för oss att även denne var en kvinna. Detta ökade vårt intresse markant och jag var ett andetag från att springa närmare fönstret. Då såg den långhåriga, och fortfarande nakna, kvinnan rakt in i mina ögon. Hon rynkade ögonbrynen på ett argt och förvånat vis. Jag kände hur rodnaden friterade min hud. Vi sprang.

Nu skäms vi.

Varför är Kleerup så pinsamt full? Nu förstår man ju att Rosing-storyn faktiskt ägde rum.

Under förmiddagen har jag retat mig på Storbritannien. Det finns så mycket fel med landet. Vi kan börja med att en utav EU:s utgifter går till Storbritanninen, vilket betyder att vi - du och jag! - hjälper till att betala denna utgift. De väljer dessutom att behålla sin centralbank för att behålla deras valuta. Den traditionella inställningen har vi i Sverige också valt, och alla vet ju hur intelligenta vi är. Ja, traditionerna; Dame, sir, duke, lord... Hallå, fossilerna ringde och inte ens de vill ha tillbaka sina särbehandlingar tillbaka. Förresten, bär fortfarande alla viktiga män vita, krulliga peruker? Sedan regnar det alltid där och de äter sylt på rostade mackor. Och tänk så mycket te de dricker! Tänk så mycket urin de måste samla på sig, tänk på så många gånger de måste gå på toaletten och TÄNK på vart detta urin sedan hamnar! Slutsatsen: Vi dricker britternas piss. 
Men det som svider allra mest är att the lovely Z.Hägglund återvänder dit idag. Utan mig.


Egentligen hade jag kunnat göra detta inlägg lite roligare och lite mer korrekt, men jag är alldeles för upprörd.

Den onda demonen som festat på mitt arma hjärta försvann idag. Och det spelar ingen roll vad ni säger, jag vet att det är tack vare jag bytte ringsignal. Fel ringsignal framkallar demoner och medicinbollar. Då har vi det avklarat.

Förra året hade jag många grannar. En utav dem kunde inte allmän engelska (bortsett från miljontals olika hälsningsfraser) men kunde däremot vartenda engelskt ord inom kärnfysik. Hon var rysligt lik the Gudge och när hon lagade mat nynnande hon, precis som de gör i skräckfilmer. På natten besöktes jag av ondartade drömmar på grund av detta nynnande. En gång tillagade hon en gryta med hela räkor i. Skal, ögon, bajsränna. Hon åt det också. Jag tyckte att det var lusigt men å andra sidan äter jag palt, en mjöl- och potatisklump som till utseendet kan förknippas med bröstimplantat.
En annan granne bodde ihop med två andra och dessa tre delade därmed en yta på 19.7 kvadratmeter. De gillade att röka på rummet och de använde sig av en krydda som gjorde maten grön och som luktade starkt. En gång vaknade jag av denna lukt, som bevis på att jag inte överdriver. De tyckte inte om att diska och eller att knacka.

Detta år bor jag i en nybyggd lägenhet, med en mixer och kaffepress. Jag har inga persienner men jag har ett brett Internet. Det luktar gott i mitt rum och i hissen finns en spegel. Nu, i en annan del av staden, får jag taffsa på det ljuva livet, helt enkelt.