a.a

Kvällens sista:

Regina Spektor - Fidelity.
Mamma är redan less och försöker bevisa med hjälp av sin förvrängda sångröst hur dålig hon tycker att den är.
Det måste vara något fel på henne (men hon gillar ju Queen?)
Godnatt!

Ja just ja, för den vana sakens skull: http://www.pixbox.se/alb_show_id537127_page0.html.

Jag känner mig så otroligt ensam. Jag vankar omkring mellan alla rum i huset, i en desperat jakt efter något som kan underhålla mig. Datorn är redan less på mig, jag har lyckats plugga och plocka ur diskmaskinen. Och då, när jag har vandrat mig less mellan alla rum, kommer jag på vad det är som saknas i min rastlösa vardag:
 Tv-serierna! Saknaden är enorm. CSI och What about Brian är i full gång, men de är inte lika tillfredsställande som: Grey's Anatomy, Desperate Housewives, Ugly Betty och Prison Break. Det är en jobbig period just nu, utan mina vardagshjältar. Men jag ska genomlida den tunga tiden fram till säsongstarterna.

Ps. Jag vet att det här är ett helt sjukt beteende, men jag försvarar mig med att jag inte utövar någon sorts fysisk aktivitet och att jag inte är ensam om att vara totalt beroende av tv:n. Tove är precis likadan! Ha!

Jag kan inte släppa taget. Händelser, möbler, ord - allt associerar jag till Boken. Den sista i ledet som visade sig vara den bästa. Jag verkligen fasade inför att läsa den sista - den sista - boken som skulle betyda slutet för relationen mellan mig och sagovärlden jag varit så förtjust i. Och när ryktet dessutom berättade att han, min ärrberikade vän, skulle dödas av författaren växte min tveksamhet till att läsa de första raderna. Men jag tog mig själv i kragen, jag menar, Boken låg där framför mig och tilltalade mig som ingen bok gjort förut. Och nu - nu är det slut. Jag skulle aldrig kunna läsa dem igen.
Jag har gjort slut med Harry Potter.

Det är lustigt hur mycket man kan längta efter en organiserad vardag. Att längta efter ett hjärtskärande ljud 06.30. Jag vet att jag lär ångra mig djupt över att jag skrev detta inlägg om någon vecka, om inte redan imorgon. Men just nu känns det himla bra att vara tillbaka i Strömbackaskolans korridorer. Det kanske beror på måndagens långa sovmorgon - 12.20 - och skoldagens slut 40 minuter senare. That's right, 40 ynka minuter är den enda tid jag måste vara på skolan på måndagar. Aaaah, det känns bra att vara sistaårselev. 
Man behöver inte vara rädd att gå till kafeterian själv, eftersom man vet att ettorna är så himla mycket räddare. 
Just därför spatserade jag, alldeles själv, runt i korridorerna med min första i det kommande långa ledet av kaffekoppar. To go. Precis som det ska vara.

Jag trivs rätt bra med en höstjacka och fingervantar. Just nu känns Turkiet som en svettig baksmälla, men väl där kändes det mer som en dans på bardisken med Sex on the beach i handen. Och ibland är Sex on the beach inte bara en drink. Inte för att jag vet, men jag vet de som vet, du vet?

Jag är öppen för förslag, svar eller liknande:


-Varför finns det inte någon motsats till Hooters?
-Vad finns det för slagord mot det manliga könet? (Bög och mansgris är inte något slag i magen direkt)
-Varför finns det så många låtar som uppmanar en till att "hålla fast vid sin dröm" när pessimisterna ändå vinner?
-Varför använda frasen "väx upp" när de flesta tycker att det är mycket roligare att vara ung?
-Varför lägger så många ungdomar upp en snygg bild på sig själva, för att sedan döpa bilden till "fulast i världen"?

Och slutligen den mest frustrerande frågan:
-Varför är sångaren i Maroon 5 så otroligt out of my league, och alldeles för långt bort?

1. Lå(åååå)ng sovmorgon
2. Superfrukost
3. Minst två timmars läsning (Minette Walters - Bränningen, delicious)
4. Flottig, fet och extremt kaloririk middag
5. Välsedd Beck-film där mordet redan är löst och utstuderat här i Johannas soffa
6. Slemmig hals och snor i gångarna, konsekvenser man får ta efter en helg som denna
Slutsats: en perfekt söndag.


Nu fokuserar vi på nedräkningen - ca. fyra (!) dagar kvar innan Turkiet.

I lokaltidningen uttrycker sig min vän att "sommaren är över efter PDOL" . Jag tror ingen har haft mer fel, och det är nog både hon - och alla andra - glad över. Sing hallelujah!


Notis/uppdatering/observation: reformvänliga familjen har bytt namn på underverket. Hunden går numera under namnet Castor. Som planerat.