a.a

Än en gång har jag dykt i bägaren av besatthet. Infilterationen är påtaglig; inte ett andetag går utan att jag tänker på dem. En törst som aldrig släcks, ett behov som aldrig mättas och en sorg som aldrig mildras. Jag hade gjort slut men det enda jag inte kan motstå är frestelsen.
Än en gång läser jag Harry Potter and the deathly hallows och jag kan inte sluta. Denna gång är det fasanfullt värre än förra gången... Denna gång hänger jag till och med på hp-lexicon.org.

Frukosten är på bordet, alla fyra ljus är tända och mamma gör julkaffe vars lukt sprider sig runt hela huset. Världen är vintervit. Julmusiken strömmar (denna morgon vaknade jag till Spice Girls tolkning av ringadingadingdingdong-låten) och Grinchens hårigt gröna uppsyn cirkulerar på TV:n. Hunden klänger kring mina ben, galet intresserad av mina byxsnören. Katten ligger på lokaltidningen och sträcker på sin utomjordligt stora kropp. JK ringer innan hela familjen vaknat. Allt är precis som det ska.

Katrin är inte min idol, min förebild eller min favoritperson. Jag sympatiserar inte alls med hennes åsikter. När hon, till exempel, kör en tutti frutti-grej i Café sticker jag en penna i ögat. 
Men Katrin är för mig en symbol för framtidens kvinnor, där vi inte bör ta hänsyn till sterotyper för att lyckas karriärsmässigt. För tillfället känns uppdelningen så grov: Det finns "mjuka/emotionella" kvinnor som utför storartade jobb men ändå handlar på Lidl, och de finns businesswomen. Katrin har stålnacke, samtidigt som hon skriver långa inlägg om hur diverse händelser har sårat henne. Från mitt perspektiv tar hon inte hänsyn till de sterotypa facken för att tjäna storkovan.

Jag bör dock klargöra en grej: Jag har ingen statistik på denna uppdelning, det är mer en aspekt tagen från media. Har ni exempelvis någonsin läst ett reportage om en kvinnlig chef som INTE framgick som ironlady alternativt wonderwoman? Ni kan även rota i era hjärnfack - hur ser er bild av en kvinnlig chef ut? Det är i alla fall min grund för detta inlägg.

1. Vad är Pussycat Dolls jämfört med detta?
2. Lindsay Lohan och Rachel McAdams kan ju ställa sig i skamvrån, här har vi the real "Mean Girls".
3. Texten innehåller frasen "[...] ta och sälj ett lakan, och lägg ägg". Varför lyssnar vi på något annat över huvud taget?

Detta är inte okej. Killen har en smärre framgång, det är därmed helt solklart att han enbart utnyttjar hennes. Som din vän, LC, känner jag att jag måste varna dig. GET OUT OF IT!

Stephen, var är du?!

Egentligen har jag så ofantligt mycket att göra, både genom flytten och i skolan. Men idag vill jag inte. Jag är less på att vara Elizabeth av tvillingarna Wakefield. Istället torterar jag mig själv genom att titta på den, hittills, bästa julkalendern. Bara för att längta hem ännu mer.

Jag förundras ofta över tiden. Denna dag har gått väldigt fort, trots att jag åstadkommit noll. Eller, nu ska jag inte överdriva, jag har faktiskt hunnit med två avsnitt av Gossip Girl. Jag har även varit inne på Katrins blogg femtioelva gånger. Jag kollat igenom alla (!) bilder på min pixbox. Jag har packat ner två handdukar i flyttkartongerna. Jag har ätit pytt i panna till frukost OCH till middag. Jag har köpt en stor chokladkaka. Och allt detta har jag klämt in mellan 11.00 och 20.20. Det har gått overkligt fort, ända fram till 20.20. De tio resterande minuter fram till ännu ett Vänneravsnitt gick obeskrivligt sakta.
Hur kan detta egentligen komma sig?

Alexandra säger:

vad försökte du baka?

Zara säger:

en luskatt

Zara säger:

OCH NU HAR JAG KOMMIT PÅ ATT JAG INTE ENS HAR HAFT RUSSIN

Zara säger:

Jag har använt svarta vinbär!

Jag vaknar av något som jag identifierar med en knackning. Yrvaken letar jag i mitt minne efter något som orsakar denna knackning. När jag hör hur någon använder sig av en nyckel och låser upp min dörr tjuter varningssignalerna - jag måste klä på mig, någon kommer in i mitt rum. Jag studsar upp ur sängen och hugger tag i mina pyjamasbyxor som jag slängt av mig i sömnen. Då, när jag står i mitten av rummet med håret spretandes åt alla håll (vissa av er hade använt er av ordet "knullruffs"... Det gör inte jag) och med pyjamasbyxorna i händerna, äntrar min hyresvärd. 
När hon får syn på mig börjar hon klumpigt ursäkta sig och stänga dörren. Det slår mig att jag ger intrycket av inte vara ensam i rummet, att jag inte öppnat dörren eftersom jag tumlat runt (eller jökat, som herr Kjell skulle ha sagt). Hela situationen blir mäktigt genant och jag springer ut i korridoren och bjuder in henne till rummet igen. Hon gör sin obligatoriska lägenhetskoll på tre minuter, sen sticker hon och lämnar mig klarvaken med tre nya räkningar. 

Till alla företag som skickar räkningar till mig:

Jag har enbart 500:- kvar och jag har bara köpt två julklappar hittills. Så, kan vi komma överens om att ni skickar räkningarna om tre år då jag har en utbildning och ett jobb?


* = unperfect life.

Som så många gånger förr vaknar jag av att Johanna ringer och väcker mig med ett "SOVER DU?! Vi börjar om tio!". Andra dagar har jag valt att fortsätta hänga med JB, men denna dag behöver jag verkligen vara på skolan. Detta medför därmed att jag hasar mig upp likt ett lik (notera den medvetna ordvitsen). När jag senare tvingas bemöta mitt spegelvända jag drabbas jag av:
-Blåa påsar under ögonen a lá Linda Rosing (kosmetika gör verkligen sitt jobb i hennes fall).
-Hår med en fettmängd som skulle kunna förse ett skolkök för ett helt år.
-Röda ögonkanaler som ger intrycket av grovt narkotikaintag.
-Spruckna läppar som inte ens Försvarets kan åtgälda.

Många av er hade förmodligen suckat djupt inombords och gjort det bästa av situationen med hjälp av alla sorters krämer och produkter. Inte jag - jag snör på mig ett par mjukisar som gick i pension vid milleniumskiftet, en tröja som inte tvättats sedan jag flyttade och en halsduk som luktar föroreningar. Jag förvärrar alltså situationen grovt och ut kommer: Alexandra Andersson.

Hade tänkt ta en bp (bloggpaus) idag för att "lära mig andas", men Hägge gjorde det hela alldeles för svårt för mig.

Zara säger:

Kan du ge en kort förklaring på hur man göra tortilini?

Alexandra säger:

eeh, man kokar?

Zara säger:

men lite längre än det tack

Alexandra säger:

MEN VA!

Alexandra säger:

okej

Alexandra säger:

Kastrull

Alexandra säger:

kallt vatten i kastrull

Alexandra säger:

lite, LITE, salt

Zara säger:

hur kallt?

Alexandra säger:

men bara kallvatten  <-- Här blev jag irri

Zara säger:

okej

Alexandra säger:

du behöver INTE ta tempen

Alexandra säger:

du låter det börja ryka, nästan koka

Zara säger:

salt mellan tmmen och pekingret typ?  <-- Här blev jag ännu mer irri

[...]
Zara säger:

ska jag ha en stor kastrull eller en sån där liten, som man lagar typ... någonting annat i?

Zara säger:

med en långt svans 

Zara säger:

eller två öron?

Hade egentligen tänkt skriva ett djupt inlägg om betydelsen denna låt har för mig, men då lade jag märkte till hennes naglar. När Dollan kan spela gitarr med naglar längre än vårt mellanmjölksland då är det, för mig, konstaterat: Hon är bäst.

Nu sitter jag med en e-bok (!!!) och pluggar. Känner mig teknisk och duktig. Efter två timmar, fyra lån (av samma e-bok) och felinstallerade program är jag numera stolt lånare av Kom igång med HTML.
Eftersom jag är för trött för att tänka hade jag tänkt nöja mig med att slänga iväg lite tips till er som har dålig musiksmak. Inlägget riktas med andra ord främst till min syster.

Johanna säger:

jag drack i går

Johanna säger:

i de här kläderna

Johanna säger:

jag har sovit och haft på dem i 3 dygn

Det händer ofta att vi människor gnäller om att vi vill döda någon, eller att vi hotar med ett "Då dödar jag dig". Men J.K tar detta till farligare nivåer, när hon faktiskt fantiserar om själva akten.

Johanna säger:

och jag skulle bara se när hennes liv rinner ut

Johanna säger:

jag skulle njuta till fullo


Bäst att jag håller mig på god fot med tyrannen under hela julen.

Ibland får jag infall av att bli supernyttig och då kör jag verkligen på högsta nivå. Här snackar vi sallader, frukt, vitaminer och antioxidanter. Men det håller oftast enbart någon dag. Denna hälsoperiod, som jag påbörjade i måndags, avslutade jag med stil - jag åt upp en utav syster julklappar. Den var stor, dyr och helt enkelt oemotståndlig. 
Men jag ska inte må dåligt över detta. Jag menar, har man inte hört "Var dig själv!" sedan spädbarnsåldern?

Idag har jag tvättid. Det är väldigt roligt varje gång. Denna kväll har jag för första gången använt mig av torktumlaren och vilken FANTASTISK uppfinning det är! Kläderna blir ju torra på nolltid och man slipper hänga upp dem i hela rummet. Praktiskt. Mitt i min exalteration upptäckte jag att jag slängt in min vita (favorit-) tröja i maskinen tillsammans med en massa färgade kläder, bland annat rosa trosor. Luckan gick inte att öppna. Inga kommentarer.

Nu ska jag fortsätta vänta på att min värktablett ska kicka in så jag slipper känna hur min svanskota gör mig förtidspensionerad.

Jag måste säga att du har en tendens att alltid skriva om din klantiga sida här på bloggen. Hur tror du att människorna som läser får sin uppfattning om dig?

Annars så har jag just in inlett min första vecka på Kappa Smurfit. Ett trevligt litet kontor jag har nu bosatt mig i, med dator, egen kaffekopp och obegränsat med kaffe endast 4m ifrån mig. Min handledare Ulf Jonsson (nä, Anders Lindberg, men Ulf "uffe" låter mycket roligare) är en trevlig och livlig liten prick på sisådär 50 mogna år.
Snart ska jag och din fader (som alla tyckte var så roligt då jag berättade om att du var lik honom) äta från Kappas egna restaurang- fläsk, korv, kok potatis och löksås... smaskens!

må makten vara med dig.